Lamt Popaganda

Jo, Le Sport var precis lika bra som väntat. Magstarkt att våga sig på en New Orderlåt men de gjorde det riktigt bra. Och David and the Citizens levererade som vanligt, konstfackssyntiga Zeigeist spelade snyggt och föredömligt kort och Concretes ersättare Josh Ritter var en trevlig överraskning på särdeles gott humör. Ändå var årets Popaganda ganska lamt och liksom jämntjockt. Absolut inget stack ut och lämnade larmande hål i hjärtat som fjolårets Silverbullit i spöregn. Och i ärlighetens namn är jag mer än lagom trött på Frida Hyvönens monotona pianoplinkande och avsaknad av låtar. Nästa år vill jag ha mer...,tja, rock´n´roll. Jag tror ni vet vad jag menar.