Bojkotta Grabbarnas!

Bild: Andreas Jonsson och John Kjellström, åtalade och friade i det uppmärksammade våldtäktsmålet.


Första nyhetspanelen i P3:s Rond skötte sig bra, om än lite trevande och konsensussökande. Veckans ämnen var gruvstrejken och friandet av Stureplansprofilerna som stod åtalade för våldtäkt mot en 19-årig kvinna. Det är naturligtvis svårt att få ett gäng bloggande nollåttor att intressera sig för strejkande gruvarbetare som redan har en månadslön som säkert överstiger hela panelens inkomst. Jag hade nog bett om att få passa den frågan (får man det?). Våldtäktsdomen är däremot något som engagerar alla kvinnor och många män. Jag har naturligtvis inte haft tid att själv gå igenom förundersökningen men Metros publicering av sms-trafiken mellan grabbarna talar för sig själv. Och hela historien är ett utmärkt exempel på den typ av våldtäktsfall där rätten väljer att blunda enbart på grund av inledande samtycke. Rondpanelens Fredrik Krohnman hävdade att den ruttna kvinnosynen var typisk för Stureplan. Men jag menar att den här kvinnosynen finns i hela samhället. Och surfar jag runt lite i kommentarsfälten hos de bloggare som kommenterar händelsen får jag vatten på min kvarn. Tjejen utmålas som hora, pissluder och pengakåt gnällfitta som ångrat sig och nu försöker dra grabbarna i smutsen. Men ingen tjej som "ångrar sig lite" utsätter sig för den enorma förnedringsapparat som väntar i rätten och pressen. Man tiger och lider. Man skäms över sin egen mesighet och de flesta av oss pratar inte ens med våra närmaste vänner om de gånger det gått riktigt illa i sänghalmen. Statistiken visar att endast en av tio anmäler en våldtäkt. Och bara en av tio anmälningar leder till fällande dom. 99 procent av förövarna går alltså fria.
För ett par år sedan skrev jag på Sourze om hockeyvåldtäktsfallet. Kommentarsfältet överöstes med bittra antifeminister som kritiserade tjejen som "tjallande pissluder" och försvarade killarnas rätt att "ha lite kul". Som om inte det var nog blev jag naturligtvis anklagad för att vara frigid, moralistisk och "inte fått kuk på länge".
Det är, som kvinna, närmast omöjligt att ge sig in i såna här debatter utan att få just den typen av anklagelser slängda i ansiktet. Så därför låter många bli. Men vad jag saknar mest är en diskussion som bottnar i var de här beteendena kommer ifrån. För egentligen vet vi ju alla att vad både hockeykillarna och stureplansgrabbarna sysslat med bara är extrema varianter av det sex vi alla matats med i tv, film och tidningar sedan tiden innan vi ens hört talas om onani. Många gånger är en nioårig flickas/pojkes enda bild av sex (och nu snackar jag inte oskyldiga kyssar i Lilla Huset på Prärien) några ångande övergrepp inkluderande slag och stryptag i tv:s annars så präktiga kriminalserier. I landet "over there" har det ju varit kutym att inte visa sex men gärna våld och i de fall sex ska visas blir det som ett avskräckande övergrepp istället för något lustfyllt och mysigt på lika villkor.
Men människorna blir naturligtvis inte avskräckta. Sexlust är en inbyggd drift lika stark som hungern och vi tar alla möjligheter att få utlopp för den. Men genom samhällets genusfilter lär sig pojken och flickan två skilda sätt att förhålla sig till sex. Pojken lär sig att ta för sig och dominera. Flickan att släppa efter och underkasta sig mannens lustar. Under normala förhållanden och med en man som är tillräckligt intresserad av att ge, kan flickan trots allt få ett tillfredsställande sexliv som vuxen. Men i fel mans armar är det svårt att protestera och kräva något för egen del, eftersom hela grejen med den allvarsamma leken är att kvinnan är maktlös. De normala killar som uppskattar den här sortens sexlek stannar vid att vara dåliga älskare. De värsta svinen går så långt att de blir våldtäktsmän.
Vad jag vill säga är att vi under alla förhållanden måste ifrågasätta den här normen och, för att få ett jämställt förhållande, rikta in oss på mer jämställda former av sex. Vi måste metodiskt arbeta bort tendenser hos oss själva som kan skada, oss själva eller någon annan. För en kvinna med stark självbild är risken mindre att råka ut för att bli sexuellt utnyttjad i en relation. Myten säger att alla kvinnogrupper drabbas av övergrepp eller våldtäkter men i alla de fall jag följt har det rört sig om tjejer ur arbetarklassen som haft den dåliga smaken att inledningsvis se upp till de män som senare utnyttjat dem. Det är vi fattiga tjejer som får lära oss att vi ska vara glada om någon vill ha oss. Minus trycket att hålla på sig, som fortfarande till viss del praktiseras inom överklassen, svävar vi "pissluder" i ett farligt limbo mellan den efterlängtade sexuella frigörelsen och det existerande patriarkatets eviga förtryck som gör vår frigörelse fullständigt omöjlig.
Mina tankar i dag går till den nittonåriga "gänghoran" som fick en fjärrkontroll uppkörd i röven och efter en fruktansvärt kränkande rättsprocess tvingas se gärningsmännen gå fria. Det hade kunnat vara jag. Det hade kunnat vara du. Nu hoppas jag att ni alla drar ert strå till stacken så "Grabbarnas" slutar i konkurs. Det är det minsta vi kan göra för den här tjejen.

Uppdatering: John och Andreas har tydligen skrivits ur firman sedan åtalet togs upp och om rätt ska vara rätt åtminstone någonstans här i världen så ber jag naturligtvis nuvarande ägare om ursäkt och önskar lycka till med krogen. Jag föreslår dock ett namnbyte...

Mer klokt om våldtäkter och rätten till den egna kroppen finns i Katrine Kielos artikel för Arena.

Och för er som undrar varför jag publicerar namn och bild på ett par snubbar som uppenbarligen blivit friade: Inte ens rätten ifrågasatte vad de gjorde med tjejen (endast att de inte uppfattade hennes skrik och gråt som brist på samtycke...) och jag anser att mänskligheten bör varnas för den här sortens grabbar.