När jag vaknade upp på sjukhuset och insåg att jag skulle komma att ha väldigt ont ännu en omgång, bad jag mamma hjälpa mig att fixa en rullstol till skolan. Så att jag skulle kunna gå tillbaka så snabbt som möjligt, vare sig jag kunde stå på benen eller ej. Mamma ringde sin kontakt på Uppsala kommun som var4 "såå trevlig och hjälpsam" och saken sades vara biff. Men redan när arbetsterapeuten kom hit för att ta mina mått förstod jag att det inte skulle bli så enkelt som mamma trott. Till exempel skulle inte rullstolen kunna levereras förrän på måndag veckan efter (läs: idag). Och när terapeuten ringde idag vägrade hon åka till skolan med stolen trots att jag förklarade att jag inte har nån nytta av dem hemma och heller inte kan frakta den till skolan själv. Det ligger ju liksom i hela sakens natur, att jag just nu inte kan göra särskilt mycket alls för egen maskin. Men terapeuten snäste bara grinigt att "jag kan inte hålla på och åka runt till en massa olika ställen" och "har du inte taxi till skolan nu?".
Nej, jag fick aldrig någon taxi till skolan. Och den utlovade hemtjänsten verkar det inte bli mycket med eftersom jag bor i studentlägenhet och kommunen anser att min 19-åriga granne ska städa åt mig och uppenbarligen byta kattlåda och annat som hon inte har ett smack med att göra.
Men vad hade jag förväntat mig? I ärlighetens namn ingenting av ett samhälle som röstar för en sänkning av fastighetsskatten hellre än ger handikappade människor rätten till ett värdigt liv.
Så rullstolen kommer stå här hemma till ingen nytta medan jag fortfarande har lika svårt att ta mig till skolan eftersom jag får ta höga doser smärtstillande för att öht ta mig i och ur bilen. Vrida ratten på en gammal 144:a är inget jag ens borde behöva tänka på. Tack, än en gång, fina Sverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej igen Penny!
Eftersom att du tydligen inte kan hålla dig från datorn mitt i all skit så blir jag tvungen att lägga till dig i länkskafferiet igen.
Ta hand om dig.
Bra med operation, vidrigt med rullstolsproblematiken. Hur stor är den? Om den går in i en vanlig bil så be Jeppe om mitt nummer så ska jag kolla om min mamma kan köra ut den till skolan åt dig.
Tack, snälla Martin! Men på nåt underligt vis har det orndat sig med stolen. Min rumskamrats pojkvän var på besök med sin firmabil så nu är rullstolen på skolan. Men inte jag. Har haft hrlvetiskt ont i dag och inte kunnat röra mig alls. Förrän till datorn nu på kvällen. Kramar till er som tänker på mig i Sthlm!
/Penny
Bra att rullstolen är på plats, hoppas att du kan ta dig till den också snart.
Skicka en kommentar