Jag ligger visserligen ner för tillfället. Och hann inte ta mig hem från sjukhuset förrän det dök upp mail om att jag borde ta bort ett gammalt inlägg här där jag outar ett ex som trakasserat mig.
Men Tystad i ordets allra grundligaste bemärkelse kommer jag aldrig att bli så länge jag lever. Även om bloggen vilar. Och min kropp med.
Det betydde förbannat mycket för mig att få känna ert stöd sist jag var på benen i Sthlm. En kram från en av hans vänner. Några snälla ord om att han förstod. Det räcker för mig.
Till er tjejer som tror på psykopatens ord vill jag säga: Låt mig vara ifred nu. Jag vill glömma och gå vidare. Men var rädda om er. Och hör av er när ni förstått. Jag lovar att inte vara den som säger "vad var det jag sa..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar