Ensam kattant söker massör

Jag har hunnit jobba tre veckor och ryggen är redan fullständigt uppfuckad. Nån slags kombination av nackspärr och ryggskott gjorde att jag inte kom ur sängen i morse. Var tvungen att ringa jobbet och sjukanmäla mig för första gången på femton år. Dubbla doser av morfinet hjälper föga. Jag är helt övertygad om att intensiv massage någon timme om dagen i en vecka eller två skulle göra susen. Men jag har inte ens råd att gå EN gång. Landstinget i Sthlm har tidigare erbjudit kiropraktik/naprapati fem gånger på ett år inom ramen för högkostnadskortet. Men i år tog potten tydligen slut redan i februari. Efter det får man betala hela summan själv. Faktum är att jag aldrig haft sån tur att jag fått hela fem behandlingar genom landstinget. Potten har alltid tagit slut och jag blir ju aldrig färdig med min behandling. Jag har en kronisk skada som kan lindras men inte botas. Och jag har aldrig förstått varför massage och naprapati och liknande alternativ som verkligen fungerar inte ses som fullvärdig sjukvård och därmed subventioneras. Åtminstone för oss som har en sjukdom som inte är självförvållad. Massage går aldrig på frikort. Men det är tveklöst den behandlingsform som gör mest nytta för mig. Jag klarar inte att lyfta tunga varor på ICAs alltför höga hyllor eller köra den gamla 144:an (världens mest tungstyrda personbil) med den här värken. Och jag klarar inte att sitta vid det förbannade skrivbordet på den förbannade usla stolen på jobbet hela dagarna om inte någon dagligen lossnar alla spänningar det ger upphov till. Drömmen är ju att träffa en kille som faktiskt tycker om att ta på mig. För mig är en timmes massage det mest uppskattade sättet att visa mig kärlek. Det är värt så mycket.Och jag ger vad som helst i gengäld. Tills vidare får jag förlita mig på min tens-apparat, men det är bökigt och opraktiskt att använda den på jobbet. Och ingenting i världen slår mänsklig beröring.