Rapport från höjden

För att jag vet att ni är några som undrar hur jag mår och hur allt går.
Magen växer och lever om. Den lilla gossen verkar må bra och utvecklas helt normalt. Jag har varit på fyra ultraljud som inte visat några avvikelser. Mer än från min mors profetia om att det skulle bli en liten tjej då;-) Ryggen är ett ständigt aber och just nu har jag lite svårt att gå några längre sträckor. Blir bara ner till stranden med hunden där hon motioneras medelst simning och lek med apportbock istället för våra långa promenader. Jag får ofta frågan om pappan har hört av sig och är mer än lovligt trött på den nu. Det har han naturligtvis inte. Och lika bra så. Visst blir man avundsjuk ibland på alla som har en sambo att ta hjälp av med allt från matinköp och hantverksjobb till massage och hundpromenader. Men nu är det ju som det är. Jag har rett mig hittills. Får be om hjälp framöver.
Då har jag varit mer bekymrad över djuren som på sistone varit mycket sjuka och krävt flera turer till olika djursjukhus och veterinärkliniker för röntgen och ultraljud. Kissarna verkar dock repa sig nu och hundens tillstånd är förmodligen inte så allvarligt som vi befarade. Hennes problem med andningsvägarna kvarstår men lungor och luftstrupe såg normala ut, så vi har fått en medicin mot noskvalster och avvaktar. Det KAN vara svaga bronkväggar, vilket är vanligt på små, äldre hundar, men jag kan bara hoppas att hon inte blir sämre. I dag lever hon ett gott liv även om hon hostar och nyser ibland, framför allt när hon hetsar upp sig.
Jag blir hemma hela sommaren. Dels för att djuren kräver medicinering och inte kan lämnas bort, dels för att mer än hela semesterkassan gick åt just till djurens vård. Men jag har vänner i samma situation så jag är inte ensam kvar i stan i år. Min sista sommar som barnlös. Om drygt två månader är det dags. Håll tummarna! Sommarkramar till er alla!