Rapport från Peace and Love och VM-final

Såg just Zinedine Zidane göra bort sig i sin sista landslagsmatch. Först var det snacket om att han (och hela Frankrikes landslag) var för gammal för VM. Sen kommer han in och vänder hela VM och spelar som en gud. Bara för att avsluta med att visa hela världen att han bara är en vanlig, simpel människa trots allt. Med betoning på simpel. Nu minns vi karln för en jävla skallning i slutminuterna. Var det så han ville göra sorti? Knappast.
Och så var det Peace and Love. Och min nyinköpta bil som kokade redan i Uppsala. Varpå säljaren Janne satte sig i sin kärra och åkte hela vägen från Huddinge för att byta kylare åt mig. Vad ska jag med värdelösa försäkringsbolag till när jag har Janne?
Vi hann fram till Ed Harcourt. Och det gladde mig så väldigt, för karln var, som vanligt, jävligt bra. Nu dock nygift och utan sedvanlig rödvinspava på flygeln. Sen såg vi New York Dolls, eller kvarlevorna av det, leverera skön rock´n´roll i solnedgången. Men jag har aldrig förstått hypen kring Sylvain Sylvain. Visst spelar han bra. Men det gör alla andra i Dolls också numera (vilket gör att det låter mer gubbrock än punk och inget fel i det) fast de springer inte runt i gubbmage, för mycket ögonskugga och Kim Larsen-keps för det. David Johansen är stjärnan i dagens Dolls. Uppe i himlen regerar fortfarande Johnny Thunders.
Men coolast av allt - Hanoi Rocksgitarristen Andy Mc Coy med sällskap gick förbi min bil mitt under ett Ultravoxset i bergsprängaren och fällde kommentaren: "Cool car! You rock!" Och sen tog hans kompis en bild. På mig.
Coolare än så blir det knappast.
Sist samma kväll gjorde Hanoi Rocks enligt vännen Erik en helt grym spelning, som jag, av skäl jag inte vill gå in på här, tyvärr missade.
Dagen efter kändes det som om luften gått ur mig. Och hela festivalen. Varenda limpjävel var slut på Konsum och efter en timmes promenad till Willys bortom den där omtalade Kupolen fann jag mig rata tre vissna grekiska sallader och gå hela vägen tillbaka till festivalområdet igen. Vi delade en pizza i bilen och såg The Cardigans. Som visserligen var bra. Men kanske inte så rock´n´roll.
Fan. Jag får ta finlandsfärjan till Helsinki och hälsa på Andy och hans bil.
I rock.