Arvika blev en halv festival i år. Jag orkade inte hålla samma tempo som Erik, Pär och J förutom första kvällen då jag definitivt inte missade Turbonegro smälla av de stora kanonerna från stora scenen. Bara den konserten var värd hela festivalbiljetten. Johnny Boy däremot var en stor besvikelse med uselt ljud, dåliga musiker och en sångerska som kraxade fram deras största hit som en tolvåring på roliga timmen. Och maten var ungefär jämbördig, med undantag av en schysst asienwok den allra sista dagen. Vi bodde hos J:s vän fiolbyggaren inne i stan och sov ganska gott i sköna dubbelsängar mellan rena lakan. Men kvällarna var kalla och ryggen värkte, så jag skippade både Ladytron och The Knife, trots att sistnämnda gjorde sin första utomhusspelning någonsin.
På hemvägen tog vi ett kort dopp i kyliga sjön Racken, stannade till helt kort vid Gustaf Frödings Alster och sedan räckmacka och mjukglass i Kristinehamns skärgård.
Värmland är vackert ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar