Bloggtips:

Saknar ni mig - läs Jenny W:s stundtals utmärkta blogg med feministisk vinkel på det mesta. Själv känner jag igen följande rader skrämmande väl:
"Trist bara att XX inte kan jobba där så mycket utan måste harva på med den inte så upphetsande - om man inte menar att man blir förbannad på - publiken på teaterbaren i Uppsala. Mängden beställda mazariner och kaffe i denna enterprize överträffas bara av de bisarrt sura fejs som ackompanjerar dessa boring orders. - Varför är folk i Uppsala som ska konsumera kultur så sura, så kaffesörplande och så besatta av att få köpa torra mackor eller pajer för inga men ändå för dyra pengar, medan de missar saker som en utsökt ostbricka för billiga 75 spänn, eller varför inte ett glas vin - för helvete! - det är ju lite fest, eller kan vara, när man går på teater!
Well, lillen, jag och XX får ta vårt entourage till Stockholm snart och bo lite i Söderlyan så att XX får jobba lite på sin och H:s "riktiga" bar, där folk är trevliga, gör anständiga beställningar och på det hela taget är lite livsbejakande. Jag märker ju hur den aggressivt gråa uppsalapubliken sliter ner honom."

De enda vettiga personer jag lärt känna på skolan pendlar alltså från Stockholm. Och det är knappast en slump. Det har jag insett nu.