Rocknroll suicide och husvagnspsykopaten

En dryg vecka på vischan och jag har funderat på att ta livet av mig, varit på studentpsyk, fått min bil stulen, husvagnen bortmotad av bostadsstiftelsen och till råga på allt flyttade en galen snubbe in i min husvagn och våldgästade mitt hem och vägrade gå härifrån trots att jag i flera dagar lagt all min lediga tid på att hjälpa honom hitta ett boende. Jag har inte hunnit plugga ett skit. Det är alltså tacken för att man försöker hjälpa till? Som ytterligare pikant grädde på helvetesmoset ringde min mamma och informerade om att min stora kärlek fått barn med sin nya. Morsan ringde och sa detta efter att via honom ha fått nys om att jag är suicidal (då jag tydligen skickat fyllemess om att jag behövde nån som kunde ta hand om mina katter, för jag är verkligen inte den som brukar hota med stora släggan för att få lite uppmärksamhet. För fan. Vi har ju självmord i släkten redan och jag vet att min familj är oförmögen att trösta. Det enda de kan är skuldbelägga. Man ska liksom skämmas över att man mår dåligt. Och skäms man tillräckligt mycket får man tydligen livsviljan tillbaka...).
Hur tänkte hon? Jag mådde sju resor värre efter hennes samtal. Är van att behålla mina depressioner för mig själv och behöver inte få dagens horoskop uppläst för mig per telefon för att hitta nån slags livsgnista. Det är ju bara skrattretande.
Värst av allt är att min ena syrra blivit inblandad i det hela. Jag vill inte att hon ska sitta där och tycka till om mitt mående inför morsan. Hon känner mig ju inte alls och har inte den blekaste om vad jag går igenom just nu. Naturligtvis har hon inte hört av sig. Och det är förbannat skönt. Bara att höra henne domdera över alla i sin omgivning gör ju att man vill skjuta sig i pannan.
I går blev jag tvungen att ringa polisen för att få ut den äckliga killen ur köket. Min rumskamrat hämtade en granne som satt hos oss medan vi väntade på polisen. Men när de äntligen kom var det för att läsa upp inkräktarens rättigheter att bo kvar här så länge vårt "muntliga avtal" gäller! Men vi har ju aldrig haft något avtal! Han bara dök upp här med sina väskor och flyttade in i min husvagn utan att jag hann säga flaska. Jag blev så paff att jag ingenting gjorde. Tyckte synd om killen. Jag tror att de flesta av er skulle ha gjort precis likdant. Jag förklarade ju genast att han måste hitta något annat men han stod trots allt där utan tak över huvet och verkade lite bortkommen. Men efter några dagar i husvagnen hade han gjort sig mer hemmastadd än vi kunde ana. Vad jag än föreslog för boende var det för dyrt. I går kom han hem med en ny mobiltelefon.
Jag är så besviken på polisen, i synnerhet den unga kvinnan som tjatade om att vårt fall var civilrättsligt och att de inget kunde göra. Men de kunde väl snällt ha följt honom till husvagnen och bett honom plocka ut sina saker och skjutsat honom till ett vandrarhem? Eller nåt. Istället stod de där och föreslog att vi skulle komma överens och att han väl kunde sova inne hos oss ett par nätter till. När vi stod där livrädda med ben som spaghetti och för allt smör i Småland inte ville ha in karln i huset! Killen är ju psykopat och vi har inte fått en blund i ögonen sen han kom hit. När poliserna slutligen fick honom att gå med på att flytta ur husvagnen före klockan tolv idag föreslog vår hjälpsamma granne ett skriftligt avtal om detta. Men det vägrade han skriva på. Då drog poliserna.
Jag var beredd på det värsta när jag kom hem från skolan idag. Men nycklarna var på plats. Nu kan jag äntligen sova ut. Och börja tänka på mina studier.