Läser i Aftonbladet hur Whitneys gamla ex kissar på Dee Snider i nån amerikansk variant av Big Brother. Och jag har inte berättat det här förut men jag har varit i Dees situtation. Att gå i sömnen och kissa på fel ställe är inte direkt ovanligt bland missbrukare. De sista åren med X blev det ett allt vanligare förekommande problem och jag minns att jag torkade kiss på både väggar och golv. Men i sovrummet i den hyrda villan i Hässelby var det lite svårt att få bort fläckarna från heltäckningsmattan. Och när vi flyttade var husägarens mor mycket upprörd. Vi skyllde på hundarna. Som i ärlighetens namn låg bakom majoriteten av fläckarna i den ljusturkosa mattan. Men inte alla.
Men att leva med en missbrukare är så mycket mer än några fläckar på en heltäckningsmatta. Man lär sig uppskatta en fungerande vardag, de få gånger den inträffar. Man lär sig uppskatta en man som kommer hem efter jobbet, precis som han lovat. Som kan dricka ett par glas vin och spara resten i flaskan till en annan dag. Man lär sig att aldrig bråka om småsaker som tvätt och disk. Sånt där som andra gnäller över när de inte får ihop sina "livspussel". Bara att slippa irra omkring och leta efter flaskor, under badkaret och bakom böckerna i bokhyllan, är nån slags lycka i sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar