"Bilden av 35-årig kvinna i ett studentrum i Uppsala är i alla fall inte min sinnebild av en genomklok och e-r-f-a-r-e-n människa - snarare av ... ja, en person med komplex"
skriver helgens dejt i ännu ett bittert mail fyllt av självförhärligande. Och naturligtvis tar han till det där om att man blir en bättre människa av att få barn. Naturligtvis utan en aning om vad jag gått igenom.
Visst deppar jag över min utsikt. Men försöker ändå se mig som en stark person som klarar av att bryta ny mark och gå vidare när jorden rämnat under mina fötter.
Synd att han var för upptagen av sin egen spegelbild för att se det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har man automatiskt komplex om man bor i ett studentrum och är 35? Vilken knäppis.
Ja, det är ju särskilt sorgligt eftersom jag är den som är först att driva med mig själv och min situation. Och tydligt deklarerar för alla i min väg att jag är en "kattant" och bor med en nittonåring på en åker utanför Uppsala. Gör det mig omogen? Snarare stark. Man behöver inte vara mogen för att förlova sig, göra barn och leva familjeliv i åtta år. Vilket jag också gjort men det fick han ju aldrig veta eftersom han bara pratade om sig själv.
Nåväl. Han hade väl hoppats på ett litet popsnöre med tindrande ögon och noll skinn på näsan. Klart han blev besviken när snubbarna i röda rummet hellre pratade med mig än honom. Och en av dem dessutom gav mig sitt nummer;)
Heja! Stå på dig!
Skicka en kommentar