Pennys recept mot katastroffysik

"Life is much more simple when youre young", sjunger Pet Shop Boys och jag kan bara hålla med. Träffade L på ett fik här i Uppsala för ett par timmar och vi talade om kärleken och livet i största allmänhet. Hon får ensam bära hela "positiva Uppsala" på sina axlar inför mig. Allt annat här har ju bara varit så jobbigt. Jag berättade att jag beslutat mig för att flytta hem. Att jag inte kan stanna här längre ens för hundens skull. Varken hunden eller jag mår ju bra här. Och funkar det inte att pendla får jag hoppa av skolan. Thats it. Ändå är beslutet att flytta hem förmodligen det bästa jag gjort sen jag flyttade hit. Livet blir sällan som man tänkt sig.
Min 25-åriga killkompis tycker jag borde träffa en sugar daddy. Och vips! Så är alla mina problem lösta. I love you, you pay my rent liksom. Som jag skrev om för en månad sen. Men tant Penny vet förstås bättre. Jag har varit i situationen att vara ekonomiskt beroende av en man och det gynnar inte kärleken. Det leder bara till bitterhet. Ska jag träffa någon nu ska det fanimig vara bomber och granater. Allt annat är meningslöst. Men jag ger knappast mig själv chansen att hitta kärleken så länge jag sitter fast i Uppsala. Man måste liksom träffa nya människor regelbundet. Sådär som jag brukade göra. Det går inte an att sitta och uggla på en åker och gnälla över att inga prinsar rider förbi. Så i sommar går flyttlasset. Igen. Måste erkänna att jag redan börjat oroa mig för det där med flytthjälp. De som var med sist är fömodligan rätt trötta på mig vid det här laget. Och mitt i semestern är det bra optimistiskt att hoppas på hjälp. Men vad ska en ensam flicka (med trasig rygg) ta sig till? Nu slipper åtminstone Per husera slarviga mig vid mina Sthlmsbesök och posta kvarglömda grejor till Uppsala på måndagsförmiddagarna. Snart kan jag sova i min egen säng. Gå på konserter, bli trevligt bemött av barpersonal och umgås med socialt kompetenta människor som pratar om annat än tentor och gristarmar. Sånt där som man börjar ta för givet när man bott i Stockholm ett tag.
Klarar jag inte den där tentan i augusti blir det socialen. Men jag vägrar att låta mig nedslås av en sån grej. Försöker se det som en nystart ändå. Ett steg tillbaka och två steg fram. Jag kommer att få mer tid för min älskade hund. Och tid är viktigt när den man älskar kanske, i bästa fall, bara har fem år kvar att leva. Med lite tur blir det tid över till att skriva färdigt den där boken också, något som definitivt inte blir gjort så länge jag sliter med studierna i Uppsala.
Så. Detta är min plan för det närmaste året. Vilken är din?