Dahlström gör pengar på kommunpropaganda

Sakine Madon undrar i en, i övrigt mycket bra, krönika i dagens City varför feminister orkar uppröras över Annika Dahlström.
Hon är inte den första som ställer frågan. Men gemensamt för alla som undrat detsamma är att de tillhör en välutbildad medelklass. Från Stockholm. Här ler vi lite lätt åt stackars Dahlströmtanten och gör oss möjligen lite lustiga över hennes kalsongsforskning i någon humoristisk krönika.
Ute i landet däremot, gör såna som Dahlström och Matti Bergström stora pengar på kommunernas barnomsorg. De här filurerna föreläser nämligen på universitet och konferenscenter runt om i Sverige medan kommunerna plockar upp feta plånboken för att "utbilda" personal inom barnomsorgen. Men vad är det för "utbildning" förskollärarna och barnskötarna får egentligen? En 1800-talskurs i biologistiska fördomar? Mumbo Jumbo om att kvinnor är bättre lämpade att ta hand om barn och städa? Medan män ska jaga, tjäna kosing och hålla sina okänsliga fingrar borta från spädbarn? Hur i helvete är det tänkt att vi ska få fler män att söka sig till barnomsorgen när de möts av sådan smörja?
Både min mor och min ena syster har arbetat i barnomsorgen i många år och de bekräftar att Dahlströms och Bergströms forskning går hem bland de ofta lågutbildade anställda ur arbetarklassen. De bekräftar också att man i mångt och mycket jobbar efter de här teorierna och låter pojkar väsnas och bråka mer än flickor innan man ingriper. Flickor får agera småfröknar mellan bråkiga pojkar medan flickor som är utåtagerande på ett "pojkaktigt sätt" ses som störda och problematiska. Kommentarer som "pojkar behöver slåss" är inte alls ovanliga för att ursäkta ett stökigt beteende bland pojkar. På flickor ställs redan tidigt helt andra krav.
Undersökningar som gjordes på två daghem i Gävle för över tio år sedan visade att personalen där, som uppfattade sig som jämställd, behandlade flickor och pojkar helt olika. Pojkarna gavs order och de kommenderade de vuxna. Flickorna pratade man däremot oupphörligen till och man avbröt sig bara när någon av pojkarna krävde uppmärksamhet. Flickorna fick då vänta på sin tur.
Efteråt förklarade man sitt beteende med att pojkar alltid har bråttom och vill iväg. När man senare försökte behandla pojkarna på samma sätt som flickorna visade det sig att de hellre stannade kvar och pratade med fröken - precis som flickorna. Den första gruppen från dagisen i Gävle som började i skolan fick ett blandat mottagande. Pojkarna blev förstås mycket populära med sitt mjuka uppträdande. Men flickorna var inte alls lika uppskattade. Det visade sig att särskilt lärarinnorna hade mycket svårt för ifrågasättande flickor.
Gävlestudien visar tydligt att de flesta beteenden vi förknippar med traditionella könsroller är inlärda. Den visar också hur hårt hållna flickor fortfarande är i vårt samhälle trots att vi tror oss om att vara moderna och jämställda och ge stor frihet till våra barn. När virrhjärnor som Dahlström och Bergström får kommunpengar för att föreläsa cementeras de här könsrollerna än mer inom barnomsorgen. Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp i en sån miljö.
Att låta pojkar träna närhet, konversation, lyhördhet och relationer med en i taget är att ge dem chansen till ett rikare liv. Flickor bör istället ges chansen att öva aktiviteter, styrka, att leka efter regler, tävlan, mod och prestationer vilket traditionellt är förbehållet pojkarna och som idag dessutom är uppskattade egenskaper i näringslivet.
"Men man kan väl bara låta folk få vara som de vill", invände R häromdagen när jag försökte förklara varför daghem med genuspedagogik behövs.
Det är ju just det vi inte gör i dag eftersom vi redan från födseln matas med färdiga könsroller som vi förväntas ta till oss och leva efter. De undersökningar som gjorts visar att de flesta förskolor förstärker de traditionella könsrollerna istället för tvärtom, vilket sedan avspeglar sig bland annat i ett ökande antal skilsmässor och världens mest ojämställda arbetsmarknad. Jo, den finns i Sverige, trots att FN och WHO rapporterar om vårt land som världens mest jämställda.
Men forskningsresultat beror som vanligt på under vilken sten man tittar.