Penny´s got a boyfriend

Kära vänner. Jag har skaffat mig ett mycket delikat problem. Ett så kallat i-landsproblem. Denna blogg startades som ventil för alla mina undertryckta känslor. Vilket var och en av er som känner mig vet att jag har ganska många av. Det blir lätt så när hela ens liv upptas av pengaproblem, ryggvärk och bråk med sjukvården. Genom viss (njaa...) självinsikt och en rejäl släng galghumor har dessa ämnen trots allt kunnat avhandlas här i bloggen varvade med historier om kattspyor, Bridget Joneslistor över mitt myckna medicinintagintag, flåshurtigt ideellt arbete på den lokala 4H-gården, alltför närgångna kriminella element i trapphuset, döda pelargoner, feministiska insikter, dimmiga engångsligg och organiserat alkoholintag på lokal.
Singellivet är ju som bekant, i all sin ensamma trasighet, så oändligt mycket roligare att beskriva än livet när man är två. Men eftersom jag de senaste veckorna har haft sex med en och samma person så många gånger att jag tappat räkningen kan jag knappast kalla mig singel längre. Och hur det gick till att på en och samma vecka gå från "jag vet inte om jag vill träffa dig igen" till att besöka både IKEA och ICA Maxi samt äta middag hos en moster i Masmo övergår mitt förstånd. Men det känns bra. Jag vet bara inte hur jag ska förhålla mig till det här i bloggen. Å andra sidan har han lärt känna mig genom alla mina arga, upproriska, vansinniga, roliga, knasbakissärliga, sorgliga och desperata texter. Det är så här jag är liksom. Och är det något jag hoppas ha lärt mig av mina tidigare relationer så är det att inte låta den sidan av mig dö med mitt språk. Aldrig mer vill jag krympa ihop till ett ensamt ingenting utan drömmar. Kärlek ska ju vara närande. Inte döda din egenart.
Men det kommer att bli svårt att skriva på samma sätt som förut. Min sängkamrat har ju inte bett om att bli uthängd till allmän beskådan. Men ska det finnas någon trovärdighet kvar här på nedre botten kan jag inte heller låtsas som ingenting.
I-landsproblem alltså. Att vara bloggare. Och ha en pojkvän som inte är det. Så jag behöver lite betänketid. Lite tid att förhålla mig. Ok?
Shit. Jag mår rätt bra annars. Förutom att jag ligger sjukt efter med sömnen. Och har gjort åt alldeles för mycket smärtstillande den senaste veckan. Men vafan. Love hurts. Nu måste jag verkligen läsa i kapp i fysiken.