"Man ville bestämma masshalten zink i en koppar/zinklegering. Därför lät man ett prov av legeringen reagera med utspädd saltsyra och samlade upp vätgasen som bildades. Det visade sig att 0.300 g av legeringen gav 45 kubikcentimeter vätgas med temperaturen 25 grader C och trycket 100 kPa (sedan man korrigerat för vattenångasns partialtryck). Under de angivna förhållandena är vätgasens molvolym 24,1 kubikdecimeter per mol. Beräkna masshalten zink uttryckt i procent".
Jag begriper att det bara är zinken som ger vätgas (enligt normalpotentiallistan) men hur ska formeln se ut? Får jag bara en formel med rätt molförhållanden ska jag nog kunna räkna ut svaret. Jävla idiotbok som inte har anvisningar någonstans! Har kollat förlagets hemsida med anvisningar men de hoppar över ungefär varannan uppgift och lämnar oss åt ödet.
Vad är det förresten för skillnad på "basisk smälta" och "basisk lösning"? Boken förväntar sig att man ska fatta detta när man skriver formler. Men vi har ju inte skrivit in vatten i formeln FÖRE reaktionen när vi skrivit på lösningar tidigare. Bara OH-joner. Jag fattar ingenting. Jävla CP-bok!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
OK, kanske kan jag...
Av de givna uppgifterna kan jag få fram att det bildas 1,86*10-3 mol vätgas (0,045dm3/24,1 mol/dm3).
Zink oxideras till Zn2+ joner, Väte reduceras till väteatomer.
Zn + 2H+ -> Zn2+ + H2. Det går alltså åt hälften så mycket Zn som H. Cu ingår alltså inte i reaktionen. förutsatt att all Zink som finns i legeringen oxideras så kan man väl då räkna ut vad 1,86*10-3 mol Zn väger och då vet man hur mycket av de 0,300 grammen som är Zn?
Nu när jag skriver detta blir jag jävligt osäker men kanske ändå.
Tackar ödmjukast, Charles! Ditt exempel stämmer utmärkt:) Dock hade jag själv aldrig kommit fram till en formel med 100% säkerhet. Jag menar - hur ska jag veta att det åtgår dubbelt så mycket H som Zn? Är det för att Zn2+ paras ihop med med Cl- och därför behövs två HCl till en Zn? Boken är hemskt otydlig och jag är för sjutton ingen kemist, bara en simpel komvuxare.
Om jag tänker efter så är nog Zn joner alltid 2+ laddade, precis som koppar. Och det är därför det går åt dubbelt så mycket väte, den är ju +1 laddad som alla joner av atomer i första gruppen, alla har en valenselektron.
Glad att man kunde hjälpa till och glad att jag fortfarande kunde sån typ av kemi...
Zinken är 2+ ja, men zinkjonerna reagerar ju inte med vätet, som reduceras till ren vätgas. Så att vätet är 1+ borde ju inte ha nån betydelse, däremot att kloridjonerna är 1+,...eller?
Nej kloridjoner är alltid -1 laddade. De har ju 7 valenselektroner, vill ha 8, och därmed fullt skal. Detta för att uppnå sk ädelgasstruktur. Alla jonuer ur grupp 7 i periodiska systemet har laddningen -1. Men jonernas laddningar kan inte vara något ni måste kunna utantill? Det finns tabellsamlingar för detta, men de vanligaste lär man sig med tiden. Periodiska systemet får man alltid använda, och då går det att liste ut de flesta jonerna.
Jag menade -1. Elektronorbitalerna och de olika jonladdningarna är A-kurs. Så det kan jag (i vanliga fall;). Med -1 per kloridjon borde det bildas zinkklorid, ZnCl2? Vi ska kunna ett flertal komplexa joner utantill, men får ha periodiskt system såklart. Det finns en Gud.
Med periodiska systemet kan man som sagt klura ut de flesta jonerna. ´Lycka till.
Hej, du har ju visserligen kommit fram till rätt svar men efter att ha läst diskussionen känns det som om det kanske behövs ett litet förtydligande.
Strunta i kloridjonerna! De har ingen betydelse i det här exemplet. Du frågar:hur ska jag veta att det åtgår dubbelt så mycket H som Zn?
Svaret på den frågan är att Zn bildar joner med två positiva laddningar, medan vätejonerna (H+) eller egentligen hydroxyljonerna (H3O+) bara har en positiv laddning! Man måste också veta (eller slå upp) att formeln för en vätgasmolekyl är H2. Detta får man lära sig, läsa i periodiska systemet eller slå upp någon annanstans.
Alltså blir reaktionen:
Zn + 2H3O+ -> Zn2+ + H2 +2H2O, dvs två hydroxyljoner per zinkmolekyl vilket sedan ger en vätgasmolekyl.
Hade det varit en annan metall, X, som bildade trevärda joner hade formeln sett ut så här:
2X + 6H3O+ ->2X3+ + 3H2 + 6H2O
Hoppas detta var till någon hjälp!
Jag måste erkänna att jag blir ännu mer förvirrad av detta. Hydroxyljoner har vi inte arbetat med alls, enbart vätejoner och hydroxidjoner. Vi har arbetat med att sätta ut OT och balansera redoxformler. Här skulle zink ändra OT med två steg och väten med ett, eller hur menar du? I så fall är det förstås logiskt att det behövs dubbelt så många väte i formeln. Att vätgasmolekylen heter H2 ska inte ha nån betydelse eftersom vi FÅR räkna med halva mol (även om jag aldrig gör det själv).
Nåja, provet är avklarat nu och jag bör ha blivit godkänd med hyfsad marginal trots allt. Tack för att ni tog er tid!
Begräppet vätejon (H+) är en slags bekväm förenkling som man ofta använder när man pratar om syror.
Egentligen finns det inga fria H+ i en vattenlösning. Det som i själva verket finns är hydroxyljoner H3O+ (dvs H2O + H+). I ditt exempel spelar det ingen roll vad man använder men jag använde H3O+ dem av gammal vana, ledsen om jag snurrade till det för dig.
Skicka en kommentar