The blogger formerly known as ensamma mamman skriver här om en DN-artikel i ämnet kvinnligt och manligt:
"Har ni förresten tänkt på att det verkar vara så att de som blir mest upprörda över uttrycket "Män är djur" också tenderar att hemfalla till biologiska resonemang i könsdebatten?"
Just det där påpekade jag redan sommaren 2005 i en krönika i Karlskoga-Kuriren. Men chansen att Ensamma Mamman eller någon annan av mina bloggläsare skulle ha ramlat över den är förstås försvinnande liten;)
En av de intressantaste slutsatserna av psykologiprofessorn Janet Shibley Hydes sammanställning, som DN presenterar, visar att män och kvinnor i genomsnitt är lika bra på matematik. Men forskare har hävdat att männen dominerar bland de riktigt intelligenta (och de riktigt ointelligenta). På specialutbildningar för mycket begåvade barn i USA går också betydligt fler pojkar än flickor.
- Men vid internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina helt överlägsna pojkar från USA. De kommer från samhällen som uppmuntrar även flickor att hålla på med matematik, säger Janet Shibley Hyde.
Internationella jämförelser mellan femteklassare i USA, Taiwan och Japan visar samma sak: de asiatiska flickorna räknar betydligt bättre än de amerikanska pojkarna.
- Kulturella skillnader är mycket, mycket större än skillnader mellan könen, säger Janet Shibley Hyde.
Claude M Steele, professor på institutionen för psykologi vid Stanforduniversitetet, visar att den allmänna uppfattningen att kvinnor är underlägsna män i matematik gör att kvinnor presterar sämre.
- Även om ingen runt omkring säger något blir kvinnor påverkade av stereotypen. Väljer de ändå att ägna sig åt matematik blir de stressade av att hela tiden behöva bevisa att fördomarna inte stämmer, säger han.
I skolan klarar pojkar och flickor matematiken lika bra. Även på introduktionskurser på amerikanska universitet får kvinnliga studenter lite högre betyg än de manliga. Men på högre nivåer lyckas männen bättre. Claude M Steele och hans kolleger ville se om det kan förklaras av stereotypen eller om det beror på biologiska skillnader. De studerade studenter som läst matematik en termin och fått höga betyg, som visste om att de var begåvade, och som tyckte att den matematiska begåvningen var viktig för deras självbild. När dessa högintelligenta studenter fick göra ett mycket svårt prov, som egentligen kräver flera års ytterligare matematikstudier, klarade sig männen i genomsnitt mer än dubbelt så bra som kvinnorna. Men om testledaren först talade om att män och kvinnor tidigare alltid klarat just detta prov lika bra, lyckades kvinnorna lika bra som männen. Det enda som krävdes för att kvinnorna skulle prestera lika bra som männen var alltså att de fick höra att de kunde göra det. Om det fanns medfödda biologiska skillnader hade naturligtvis männen klarat provet bättre än kvinnorna i båda fallen, oavsett vad testledaren sagt.
Andra forskargrupper runt om i världen har upprepat och bekräftat Claude M Steeles slutsatser i mer än hundra publicerade studier.
Forskarna har alltså visat att fördomar direkt kan påverka hur bra kvinnor lyckas på ett matematikprov. Så länge folk tror att män är bättre på matematik kommer kvinnliga matematiker att känna att de behöver kämpa hårdare för att visa att de duger, och prestera sämre när de blir frustrerade.
Hotet från stereotypen är därför ett reellt hinder för kvinnors (och andra gruppers) prestationer. När Claude M Steele ska förklara jämför han med basket. I USA är sporten helt dominerad av färgade spelare.
- Om en färgad spelare misslyckas eller spelar dåligt och blir frustrerad kan han ta det som en motivation att träna hårdare i stället för att lägga av, eftersom han aldrig behöver ifrågasätta att han faktiskt hör hemma i gruppen.
På samma sätt behöver en manlig matematikstudent aldrig fundera på om han tillhör gruppen. Får han en uppgift som han inte klarar av att lösa kan han skylla på att det är en dum uppgift, eller på att hans lärare inte gått igenom allting på föreläsningarna. En kvinnlig student som möter samma frustration kan i stället börja tvivla på sig själv, eftersom hon redan utmanat stereotypen och fördomarna när hon valde att studera matematik.
- Även om en kvinna inte tror på stereotypen måste hon alltid förhålla sig till den när hon jobbar i en mansdominerad bransch. Många orkar inte med att alltid jobba dubbelt så hårt för att visa att de klarar av det, och byter bana för att slippa pressen, säger Claude M Steele.
Claude M Steeles resultat innebär också att satsningar på att hjälpa svaga grupper kan få motsatt effekt. Om ett universitet till exempel vill ha fler kvinnliga matematikstudenter och satsar på att ge extra hjälp och stöd till flickor och kvinnor kan det förstärka stereotypen - om kvinnor behöver hjälp måste de ju vara sämre. Då är det mycket effektivare att ge extra stöd till alla. Claude M Steele anser att det allra viktigaste är att lära ut att matematik är en inlärd förmåga som kräver arbete och disciplin, inte en medfödd talang hos gudabenådade individer.
- Vi ska absolut inte sprida uppfattningen att matematisk förmåga beror av gener och kön."
Jag behöver bara gå till mig själv för att konstatera att hotet från stereotypen existerar och påverkar mig. Jag är humanist och förväntas inte klara av matematik.
På mitt första matteprov på Komvux blev jag totalt blockerad, eftersom min lärare redan första dagen förklarat för mig att jag hade för dåliga förkunskaper för att klara av hans kurs. Och jag förstod för första gången hur det känns för alla stackars dyslektiker så fort det vankas tenta. Men efter att ha sporrats av exet Anders som också är mattelärare men till skillnad från min lärare på Komvux har en helt otrolig förmåga att peppa lyckades jag få vg på både c- och d-kursen. Och i höstas knep jag ett mvg på fysikkursen som bara består av en oändlig rad, ibland ganska komplicerade, matematiska formler.
Jag hatar uttrycket och önskar att det aldrig skulle behöva användas men shoot me för nu säger jag det ändå:
Kvinnor kan!
Och en annan stereotyp: att komma från arbetarklassen och uppfattas som mindre lämpad för högre studier. Min morbror var tydligen fena på matte och lyckades lösa uppgifter som inte läraren klarade. Rektorn gjorde så ett besök i föräldrahemmet för att förmå morfar låta pojken läsa vidare efter folkskolan. Men morfar sa blankt nej. Pojken skulle bli arbetare som alla andra. Efter diversearbeten på fabriker i Finland och som taxiförare i Stockholm ändade min kära morbror Hilding sitt liv med ett skott i huvet, blott 35 år gammal.
När jag själv flyttade med min dåvarande sambo (lyckad journalist) till Växjö för åtta år sen frågade min far vilka fabriker som fanns på orten.
Detta frågade han dottern som var klassen ljus, gick ut gymnasiet med 4.6 i snitt och sedan utbildat sig till journalist. Å andra sidan var det kanske inte en helt oberättigad fråga om man ser på utsikterna i mediabranschen så här i efterhand. Men där och då, blev jag naturligtvis nertryckt i skorna, av att min utbildning och erfarenhet uppfattades som helt onödig eftersom jag var kvinna och från arbetarklassen.
Och kontentan är:
Detta stereotypa synsätt fyller givetvis en funktion (även om min far förstås inte insåg sin del i det hela): Att hålla arbetarbruttor som mig borta från maktens korridorer.
Det är förstås ingen slump att lönerna i journalistbranschen sjunkit kraftigt på senare år. Kvinnor dominerar journalistutbildningarna.
Lika lite är det en slump att fysiker och matematiker tillhör de bäst betalda yrkena i världen. De är ju (nästan) alltid män.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Oj, nu hann du före. Jag har haft ett diffust blogginlägg i huvudet sen jag läste den där artikeln. Nåt om att det förvisso är roligt att få vetenskapliga belägg för något man redan visste, men en undran varför det fortsatt anses föreligga biologiska skillnader på områdena aggression, onani och tillfälliga sexförbindelser. Allvarligt. Hur mycket ska man skylla på testosteronet egentligen?
Ja, onani/ons-grejen är ju så jävla tydligt kulturell också. Vet att svenska undersökningar brukar ge betydligt högre siffror på kvinnlig onani och engångsligg är t ex amerikanska. Och det är också tydliga skillnader mellan stad och landsbygd i Sverige.
Men, vi är väl testosteronstinna såna som du och jag, B. Vilket påminner mig om att jag måste vaxa mustaschen...
;)
Penny, du är en stjärna på fysik. I tell you! För det har jag sett med egna ögon. Så det så.
Och till b: Härligt att det finns flera som valsar mot strömmen i dessa gen- och hormonstinna tidevarv. :-)
Jodå, jag har inte trott på de där omtalade könsskillnaderna de senaste 30 åren.
Man säger ju också ständigt att kvinnor har sämre lokalsinne än män och att det beror på våra underlägsna hjärnor. Jag har tränat hundar och varit spårinstruktör i många år. Då ska man ge sig ut ensam i skogen och trava ut ett spår åt hundarna, och ofta nog i skogar man aldrig varit i tidigare.
Nästan varenda tjej förklarar för mig att de kommer att gå bort sig i skogen för de har så dåligt lokalsinne varvid jag talar om att det tror de bara. Det kan jag numer lugnt säga till dem eftersom jag aldrig varit med om att någon kvinna gått bort sig i skogen. Den enda som gjort det under sådär en 20 års tränande, var en man!
Ville bara tipsa dig om skoliosforumet, kolla in Övrigt. P3 vill göra något reportage om skolios och brister i sjukvården och behöver unga människor med erfarenhet av detta. Tänkte på dig. Till och med jag har tänkt att ställa upp eftersom jag tycker det varit brister i Falun, men du har ju betydligt mer att komma med. Hoppas du mår bra! Kram
Hade också något diffust inlägg på gång, men det här var så klockrent att jag tror jag avstår.
Som socialkonstruktivist tycker jag också att det är skönt att veta att när de biologiska argumenten flyger fram och tillbaka, är man inte ensam om att tvivla "jägargenens" existens!
Hej Johanna och tack för tipset! Det råkar vara så att det är jag som initierat hela grejen och fått P3 att haka på. Jag kommer inte att vara med i skoliosprogrammet själv utan tipsade P3 om att söka efter yngre tjejer på skoliosforum. Däremot ska jag sitta med som paneldeltagare och diskutera aktuella samhällsfrågor under våren. Så håll utkik!
Jadu, Per - jag brukar annars vara snabb med att förklara beteenden med enkla nedärvda mekanismer (han säger si för att han är rädd, hon gör så för att hon egentligen är besviken, vi agerar såhär för att det var logiskt på stenåldern, osv), det kanske blir så när man hänger mycket med djur? Att man drar paralleller till djurens beteende och tänker att jo, människan är ett flockdjur och agerar därefter.
Vanligtvis vänder sig folk emot mina enkla slutsatser, säger att människan är mer komplex än så och inte går att analysera mha evolutionsbiologi etc. UTOM när det gäller "manligt/kvinnligt" beteende!?! Då är det plötsligt genetik och hormoner för hela slanten? När sanningen är att det visserligen stämmer att män har mer muskelmassa och mörkare röst än kvinnor, och att de är fertila jämt, men kvinnor bara en gång i månaden - men att alltför mycket förklaras med den ynkliga lilla testosteronmolekylen och med utvecklingslära.
En jämförelse med djurvärlden - det finns inget djurslag där hanarna är promiskuösa (ja, det är den vetenskapliga benämningen) och honorna monogama. Ändå hävdas det att det är naturligare för män att ha onenightstands än för kvinnor? Det finns heller inget som tyder på att hondjur skulle ha ett lägre libido än handjur, vilket man väl kanske tangerar att påstå när man säger att det är av biologiska skäl som män onanerar mera.
Jadu, Linda, du och jag måste vara ena riktiga kromosomdefekter. XXY eller nåt?
Skicka en kommentar