Ensam och deppig tas jag om hand av Per för en promenad med hundarna, samtal om kärlekens hånfulla spel och sedan middag med hans vackra flickvän Tina på det där tapashaket vid Hornstull. Ett kort möte med Boel på Street. Boel, fina veterinär-Boel, som skriver så bekant i sin Schmexel-blogg om de där männen vi alltid fastnar med fast vi inte borde:
"Nu känner jag mig dock (peppar peppar) hyfsat säker på att den värsta oron är bakom mig. Det enda som stör mig lite är att jag, till råga på allt, tog på mig skulden för att det inte funkade med killen som borde varit stöttande och förstående under den här tiden, men istället ömkade sig för att han inte fått ligga kvällen innan. När ska jag lära mig?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej tösen! Det var jätteroligt att träffa dig igår, trist att det blev så kort. Men turligt för hundarna, antar jag. Inträdet var förresten 60 spänn och ingen fick hångla, men det var asbra musik!
Kram, vi ses! Och snart, hoppas jag.
(Nu förstår jag varför 90% av dagens besökare har din blogg som referrer.)
Skicka en kommentar