Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Gillar du min blogg?
Bloggarkiv
-
▼
2008
(162)
-
▼
mars
(20)
- Bara en katt
- Leave Amy alone!
- Soc och studenthälsan - here I come!
- Mysteriska Penny
- Perfekt dagmamma sökes!
- Flinck, kvällspressen och etiken.
- Dubbla löner självklart fel i alla lag
- I love you. You pay my rent.
- Vad är kärlek?
- Arboga, vi tänker på er.
- Penny behöver dig!
- Glad Påsk!
- Fler män till vården? Höj lönerna!
- Inte tid för Skytte
- Livet kan börja - ikväll!
- Insamling för Göran Skyttes pensionering:
- I saw it coming
- Stoppa smalmobbningen!
- Avd. kunde inte ha sagt det bättre själv:
- Smakade katten bra?
-
▼
mars
(20)
Länkar
- Barstol.nu
- Unni Drougge
- Hiphopkollektivet Nyckelpigan
- en till med taskig utsikt
- Syrran
- Alarik
- Dyslesbisk
- Veganvrak - goda och billiga recept!
- Sånger från nedre botten
- Mångsysslar-Milla
- Alla har sars
- Skolios - ur min synvinkel
- Ensamma Mamman
- Lisa Förare Winbladh
- Nostromo
- Vinlusen
- Jenny Westerstrand
- InTransit
10 kommentarer:
Öh, va? Nej, vi slår inte ihjäl obedövade djur med klubbor och knivar. Inte heller transporterar vi dem i varma bilar i två dagar utan mat och vatten. Man kan tycka vad man vill om svensk djurhållning men den går absolut inte att jämföra med vad som pågår i Kina.
Jag visste att det inlägget skulle generera upprörda känslor. Eftersom de dåliga samvetena kryllar därute i stugorna. Och diskussionen är intressant. Varför gör vi skillnad på grisar och hundar? Eller gulliga kattungar och minkar?
Även svensk djurhållning brister. Det vet alla vi som engagerat oss för djurens rättigheter eller arbetat på en vanlig, svensk mjölkgård långt från Bregottreklamens gammaldags idyll. Ett färskt, svenskt exempel på legitimerat våld utan bedövning är ju kastreringen av grisar. Hankycklingar som mals ner levande är ett annat. Men den mest utbredda legitimerade misshandeln är burhållningen av höns och pälsdjur. Det må vara jobbigt att tvingas öppna ögonen och ifrågasätta. Men jag ser det som min skyldighet, i synnerhet om jag ska bli veterinär.
Inga upprörda känslor här, mest förundran. Det handlar inte om hundar versus kor, jag tycker bara inte man ska påstå att svenska lantbruksdjur behandlas lika illa som de kinesiska hundarna i artikeln för så är det verkligen inte. Visst brister även vår djurhållning men vi är aldrig ens i närheten av de förhållandena. Och jo, jag har jobbat med både mjölkkor och köttdjur. Jag har ocskå sett slakterier inifrån och även uppfödning av för grisar, får, kalkoner och så vidare. Visst är Bregott-idyllen en fantasi men att jämställa vår djurhållning med Kinas är lite väl magstarkt.
Man bör ta i beaktande att samtliga Kinaartiklar publicerats i kvällspress och att det är ett känt faktum att skrämselhicka angående det landets djurhantering säljer tidningar. Har någon av oss varit i Kina och studerat fenomenet så pass att vi kan ta det för en kinesisk sedvänja? Naturligtvis finns det regionala skillnader i ett så stort land som Kina vad gäller kosthållning och syn på djur. En stor andel av Kinas befolkning är buddhister och har en betydligt mer framskriden syn på djur än de flesta svenskar. Med jämna mellanrum får vi rapporter även från hemlandets mörkare skrymslen där kor svultit ihjäl och hundar vadat i sin egen avföring. Vi må ha en djurskyddslag som förbjuder det. Men inga politiker som vill betala för att se till att den följs. Jag har under mina år som journalist följt upp flera svenska kommuners brist på djurskyddsinspektörer.
Och jag sätter gärna en magstark rubrik för att skapa debatt. För att det är det enda som fungerar.
För övrigt tycker jag det är en skandal att vi inte diskuterar detta mer på veterinärutbildningen. De flesta på skolan har tyvärr en förfärande dålig koll på hur våra svenska produktionsdjur har det och kan aldrig tänka sig att sluta med sin fredagskyckling eller söndagsstek. 1 poäng i etik i årskurs fyra eller fem gör knappast någon skillnad. Då har de flesta redan indoktrinerats av snacket om den fina, svenska djurskyddslagen att de inte längre kan se sanningen utan att gå i försvarsposition.
Ja, vid närmare eftertanke har du nog rätt. För det kan ju aldrig vara så att veterinärstudenterna är smarta nog att tänka själva och att de bildar sig en egen uppfattning efter allt de sett under klinisk undervisning och gårdsbesök. Eller att de faktiskt får långt mer etik i utbildningen än vad som står nedpräntat på schemat. Nej, det verkar som om du vet bättre. Rest my case.
Kära Snöstjärna. Du och jag har uppenbarligen väldigt olika syn på djurrätt och kommer nog aldrig att kunna enas i den här frågan. I och med våra olika infallsvinklar tycker du att etiken är tillräcklig, medan jag anser att det är på tok för lite. Jag baserar mina åsikter på samtal med kursare och praktiserande veterinärer från många olika årgångar och landsändar. Många har ingen aning om förhållandena på t ex en äggfabrik innan de gör sitt första besök på en sådan någon gång i de övre årskurserna. Många går också in med uppfattningen att "det är värre i Kina" och lägger därmed ingen större möda på att förbättra situationen för de djur vi har i Sverige i dag, mer än i de enskilda fall där djurägare betalar för vård. Hur ofta ser man t ex veterinärer debattera på DN eller SvD om djurskydd, djurrätt och miljöaspekten på köttuppfödningen?
Få eller inga ifrågasätter alla de inbjudningar vi som veterinärstudenter får till sponsrade föredrag och "diskussionsaftnar" från köttindustri och djurmatsproducenter. Genom alla mina år i djurvärlden har jag bara kommit i kontakt med två veterinärer som arbetar ideellt för djurens sak och EN som försöker driva något slags debatt.
Självklart tycker jag att jag har rätt! Det här är en hjärtefråga för mig och hela upprinnelsen till att jag öht står ut med Uppsala och veterinärprogrammet. Och jag kommer att argumentera och debattera till döddagar. Jag står för vad jag tycker, försöker underbygga mina åsikter med så många fakta som möjligt, fundera några varv extra och sen smacka till med en bra rubrik:) IRL är jag betydligt mer lyssnande, eftersom jag vet att det inte går att omvända alla genom skuldbeläggande. Strutsbeteendet tenderar att ta över.
Ha det gott och ät mer grönt! Det är nyttigt också:)
För det första tror jag inte att jag har skrivit ett ord om min syn på djuretik, så hur olika vi är i den frågan vet varken du eller jag. Det jag opponerar mig mot är
a) idiotförklaring av andra som ett led i att göra sin röst hörd, och
b) överdrifter och "magstarka rubriker", vilka jag anser blir kontraproduktiva eftersom de gör att den verkliga målgruppen slår dövörat till.
For the record: jag är också veterinärstudent. I en av de högre årskurserna. Oavsett vad du har fått för dig så är djurskydd en hjärtefråga för mig och den stora anledningen till att jag valde detta yrke. Själv tror jag dock på att nå fram med fakta, sans och underbyggda argument. Att idiotförklara hela sin framtida yrkeskår känns varken konstruktivt eller rättvist. Inte heller att såga en hel utbildning när man inte ens har gått ett år av den. Vad nu det spelar för roll vad jag tycker. Jag är ju indoktrinerad, oförmögen till kritiskt tänkande samt köpt av köttindustri och djurmatsproducenter...
Tack för dina synpunkter! Och jag vet att du är veterinärstudent, Snöstjärna. Men det innebär inte par automatik att man är djurvän. De flesta som läser på det här programmet äter i så fall sina vänner;) Och efter att ha läst dina inlägg gjorde jag bedömningen att du tillhör den gruppen (veganer och vegetarianer skiljer nämligen tydligt på djurskydd och djurrätt). Annars tror jag inte du hade gått i försvarsposition för ett inlägg som rimligen inte kunde vara riktat mot dig. Jag känner ju inte dig. Om du på något sätt känner dig personligen påhoppad ber jag om ursäkt, men råder dig i så fall att läsa någon annan blogg fortsättningsvis. För de åsikter jag ger uttryck för i den här bloggen är helt enkelt jag. Och mig är det svårt att få tyst på.
Och nej, jag kan inte skryta med att jag är vegan. Men ändå sakligt argumentera för vad vi om 100 år kommer att inse är det enda rätta.
Vänliga hälsningar
Penny
Skicka en kommentar