Lyssnar på gråtlåtar och önskar mig många mil från den stora Stockholmsensamheten.
"I don't know your thoughts these days
We're strangers in an empty space
I don't understand your heart
It's easier to be apart"
We might as well be strangers -
Keane
Ibland är det lättare med lånade ord. "I want you" med Elvis Costello funkar alltid. Så också "The River" med Bruce Springsteen. Eller "Heroes" med David Bowie, den tysk-engelska versionen. Fy fan vad jag gråtit till de låtarna genom åren. Och med varje relation kommer nya. Som Death Cab for Cutie. Rufus Wainwright. Eller Keane.
Oh well. Inte ens lite rödvin har jag hemma. Och alla gamla partyvänner bloggar från Hultsfred. Minns inte när jag sist kände mig så gammal. Kanske var det igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar