Andra chansen

Min väns nya blogg efter canceroperationen finns här. När jag läser om hennes symptom (balansrubbningar, huvudvärk och kräkningar) förundras jag över att ingen tänkte på hjärntumör tidigare. Men det viktigaste är att det gick fort när de väl upptäckte den. Och att hon mår bra nu. Jag är så glad att den svenska sjukvården ibland fungerar precis som den ska. Vi är i regel bra på akutvård, men usla på rehabilitering och behandling av kroniska problem, i synnerhet värk som drabbar kvinnor. Själv kämpar jag ju fortfarande efter snart tre år med växelvis värk/känselbortfall och nedsatt rörlighet. Landstinget bekostar varken massage eller träning och någon färdtjänst har jag som bekant inte sett röken av. I dag kan jag dock både köra bil och åka buss, men orkar inte gå eller stå alltför långa stunder. Som i Sthlm i helgen när jag hade ärenden på stan på dagen och sen skulle ut på lokal på kvällen. Men somnade på visit hemma hos V eftersom kroppen helt enkelt inte orkade med mitt gamla schema. Det är förbannat svårt att acceptera att man inte är den partybrud man var bara för tre år sen. Jag vill inte att livet ska vara så här tråkigt.
Å andra sidan. Min vän är i dag mest euforisk över att hon över huvud taget lever. Det var tydligen en fråga om dagar. Kanske till och med timmar. Nu är hon lycklig över att ha fått en andra chans.
Krya på dig nu, så ses vi snart!