Om igen

I dag skrev jag mitt livs första omtenta. Det var en skön stämning i lokalen. Inte alls så stifft och drygt som det brukar vara i klassen. Och det gick inte att undgå att tänka tanken att det var de smartaste av oss som satt där och skrev igen. Snyggsebbe som kunde varenda jävla senfäste på det spritindränkta hundliket vi tränade på inför anatomin i våras. Och streetsmarta L med dreadsen. Och min fadder i tvåan som aldrig ger upp. Vi satt inte där för att vi läst på för dåligt eller inte förstått vad vi läst. Vi satt där för att tentan vi skrev förra veckan var helt jävla goddag yxskaft. Så fruktansvärt usel att lärarna försöker komma undan med att inte lämna ut den med hänvisning till att frågorna kan komma att användas igen. Well. I går fick jag kopior på några gamla tentor och guess what? De där frågorna har redan använts. Om och om igen. Vi satt där för att vi läst böckerna istället för att plugga in irrelevanta frågor från gamla tentor. Vi satt där för att vi valt att fokusera på helheter istället för att mata in detaljer.
Tentan jag körde på ska skickas in till Högskoleverket som ett avskräckande exempel. Jag skiter i att jag blir brännmärkt av korkade lärare. De får tycka att jag är en rättshaverist om de vill. Nu vet jag att vi är flera:)