Jag pluggar till sista ordinarie tentan och torkar svetten ur pannan var tionde minut. Det är potthett i den felbyggda studentlyan där en anmälan tvingade hyresvärden att sätta upp en jättelik fläkt på taket och fördela ockerhyran på tio månader istället för tolv. Ingen bor här på sommaren. Det går inte. Känns som en turkbungalow långt före AC:ns tid.
Den lilla sover mest. Åkte på en liten förkylning precis innan flytten. Men leker gärna om nätterna med mina tår.
Jag har svårt att koncentrera mig som vanligt. Håller på att fasa ut mitt morfin och det går visserligen bättre än väntat men sömntabletterna lär jag behöva så länge jag är kvar i fascistbyn. Jag gör så gott jag kan. Verkligen. Men tänker ofta att jag borde slutat blogga för ett år sen. Låtit bli att hänga ut min korkade depression på nätet.Men hey. Det var ju just det som var meningen. Att ge alla glada jävlar där ute en annan bild av verkligheten. Våga vara okvinnlig, missunsam och misslyckad. För bitterhet äringet fult i min värld, bara en fas man går igenom när livet fördelar sina fördelar mindre rättvist. Den som känner mig vet att jag kommer igen. För det mesta. Det är möjligt att jag är galen men det är åtminstone inget kroniskt tillstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar