Med anledning av att några gemensamma bekanta till mig och mitt ex R läser denna blogg har jag nu plockat bort inlägget där jag outade honom. Men inte på något sätt för att det som stod där skulle vara felaktigt eller enbart skrivet i affekt. De sex månaderna med R var den värsta och mest ojämställda relationen jag haft i mitt liv och när jag äntligen tog mig ur den dröjde det lång tid innan jag vågade tycka om mig själv igen, sätta på mig något fint och kliva ut ur dörren med ett leende. Lika lång tid tog det att få lusten tillbaka, både till livet och kärleken. Jag var sänkt. Tillintetgjord. Och kände mig fulast i hela världen efter att ha blivit behandlad som någons ägodel och uppblåsbara barbara i ett halvår. Och jag tycker fruktansvärt synd om nästa tjej som går på den mannen. Men överlåter åt henne att själv avgöra när hon är stark nog att gå. I detta beslut ligger också en önskan om att R själv tar tag i sina problem och söker hjälp. För någonstans långt där inne måste han inse att han är/var jävligt fel ute.
Jag hoppas alla ni, som uppskattar min blogg och känner R, i fortsättningen kan vara mer bekväma med att slippa välja sida. Ur min synvinkel är det inte något någon ska behöva göra. Jag håller mig borta från honom. Men går gärna på Snotty i tryggt och trevligt sällskap när han inte är där. För nu är jag pank och fågelfri igen. Och även om den världsbild man förmedlar i en depression kan bli väldigt svart, är jag ingen galning. Det var verkligen så svart som jag utmålade det. Men nu ser jag ljuset och det är härligt. Kram alla som ställt upp under den här tiden, inte minst med tröstande ord i bloggen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar