Den manliga lojaliteten

Å så har jag funderat en del på det där D sa om hur tydligt männen slöt sig samman när det tog slut mellan mig och R. Hur polarna plockade bort blogglänkarna och vände ryggen till när jag klev in på stamhaket. D talade om den manliga lojaliteten. Och den är oerhört stark. Men jag kan också ha en viss förståelse för det. De där människorna fick aldrig chansen att lära känna mig. För dem är jag en galen brud som outat deras vän. Som råkar vara en himla bra vän, en sån som ställer upp för sina polare i vått och torrt. De tror helt enkelt inte på vad jag säger. De har inte kommit till den punkten i livet då det går upp för dem att människor kan ha helt olika sidor beroende på vem de möter. Och bland män är just det där att vara en hyvens polare knappast synonymt med att vara en god partner (kvinnor havererar av någon anledning oftare på båda områdena, kanske för att vi ställer högre krav även på vänskapsrelationer). Många vädrar inte ens sin ruttna kvinnosyn i bekantskapskretsen eftersom den inte är socialt accepterad i bildade kretsar. Men jag lovar att vi som råkar bli ihop med dem får känna på det. Tusenfallt.