Don´t call me, I´ll call you.

Jag har tappat modet lite grann. Trots att fejjankocken skrev att "det var något modigt, ja nästan sött, att skriva så öppenhjärtigt och ha så orimliga krav" att han helt enkelt var tvungen att svara. Men modet försvann med pengarna tror jag. Och vädret. Och den där stopptentan som jag borde läsa till istället för att sitta med sprej och fejjan alltför många timmar. Tänk om nån av mina dejter läser den här bloggen. Det vore förfärligt. För nåt år sen ville jag att de skulle läsa här. För att lära känna mig och kunna backa i tid, ha ha. Men nu börjar jag fundera på att anamma spelets regler och INTE skylta med vidlyftiga alkoholvanor, katthem på 38 kvadrat och husliga brister. För det går ju som det går. De ringer inte.