Herregud. Jag känner mig som en fjortis. Höll på att springa in i den långe efter ett bad på Långholmen och han såg mig naturligtvis inte eftersom hans blick är fäst sådär 50 cm över min yppiga barm. Men lika gott. Jag hade inte orkat prata med honom inför min tjejkompis som, vilket framkommit under dagen, haft en flirt med honom för några år sen, ha ha. Den här stan är så jävla liten.
Jag har fortfarande uppfattningen att den här killen aldrig kommer att växa upp. Men han VAR bra i sängen. Och jag vill träffa honom igen. Så hur gör jag? Mitt vanligtvis så coola jag blev en aning upphettat av att se hans bleka lekamen vid Hornstull i eftermiddag. Han ser ju så fruktansvärt het ut på sina fejjanbilder! Men jag har träffat honom i verkligheten och vet hur hans vita, taniga ben ter sig i morgonljuset från Hornsgatan. And I love it! Mitt ex för två år sen var ju också tanig utav bara helvete. Men jag gillar sånt. Muskler har aldrig tilltalat mig. Inte heller solbränna.
Dock borde kanske jag själv fundera över vad "växa upp" innebär när vi talar om partnerval. För jag vet att jag innerst inne, även om det kanske inte synts i alla mina relationer, är besatt av skönhet. För vad går väl upp mot en vacker yngling? Även om han är 42? You tell me. Men jag lovar inte att jag tar till mig av dina råd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha! Det låter supermysigt. men du har rätt i att du kanske inte ska ta det på allvar med hans sociala bakgrund. Mne: Enjoy, det förtjänar du! Bli inte sårad bara. Börjar hans förnamn på E?
Jag messar dig lite skvaller! Kram och tack!
Skicka en kommentar