Fejjanflirt for real

Inte trodde jag att Facebook skulle fungera som dejtingsajt. Men härom dagen var jag så less på att sitta hemma utan pengar när andra umgås i solen att jag skrev i statusfältet att jag vill träffa en rik snubbe med egen kock, lägenhet i innerstan och vinkällare. Och så la jag ut mitt nummer i tron att bara mina vänner skulle se detta och tycka det var lite roligt. Men en helt okänd snubbe sms:ar mig under kvällen att han "är sin egen kock" och har hus i Bretagne, "hela världens vinkällare" och "kan det duga?", ha ha! Nu har vi messat fram och tillbaka några gånger och han verkar rätt rolig. Och han är verkligen kock. Det är ju grymt bra för mig som har så usel mathållning och behöver nån som tar hand om mig. Grymt bra nu när jag just läste att Mat-Niklas är upptagen. Vad månde bliva? Vi måste ju ses i alla fall. Annars kommer jag alltid att undra.
För övrigt träffade jag en snubbe igår som jag mejlat med ett tag och som verkade jättegullig. Bra åsikter förutom en viss, mossig biologism och så åt han kött och jagade, men det är bättre än nån som handlar steken på ICA utan att reflektera över vad han stoppar i sig. "Miljötaliban" sa han själv. Men till haken: dan innan vi skulle ses berättar han att han ska bli farsa vilken dag som helst. Och att han inte kan vara offentlig med sitt dejtande än. Herregud! Finns det verkligen inga vettiga snubbar över 30 kvar i Stockholm? Är de inte kokainsnortare är de otrogna, manodepressiva, tokdeprimerade, arbetslösa eller hustrumisshandlare. Eller har barn med tre olika tjejer som de har infekterade relationer med. Snart börjar jag blogga under rubriken "bara en karl till och sen ger jag upp".
Jaha, var det namnet redan upptaget?
Fortsättning följer...