En bra flicka förtjänar en bra pojke

"Solen skiner och min granne spelar Ashes to ashes från balkongen. Du förtjänar en bra flicka du. Så idag är jag en".
Så skrev jag i ett mess till exet i september 2005. Min kameramobil blev ju stulen på F12 för en månad sen så jag använder min gamla nu. Och med den följer en rad minnen. Faktum är att jag fällde några tårar över de där raderna i dag. Det är väl hösten. Mörkret. Den kalla luften. Eftertanken som alltid tar vid där sommaren slutar. Varför kastade jag bort honom? Det fanns ju ändå så mycket som var bra.
Innerst inne vet jag. Att han var för osäker. Oerfaren. För olik mig. Och svartsjuk. Jag kan inte leva med det. Jag behöver någon som är tryggare i sig själv och som lärt sig kommunicera om känslor. Någon som varit igenom en del och tagit sig ur det, ärrad men hel. Concertakillen kanske kan komma dit någon dag. Men vägen är lång och jag har inte tid och kraft. Fast han messar fortfarande. Nu nyktra mess. Inte så känslosamma. Bara korta lyckönskningar och rapporter om att han ska sova eller sitta barnvakt. Nånstans tror jag att han vill visa att han kan sköta sig. Även om han gett upp hoppet om oss. Eller kanske inte känner tillräckligt mycket för att satsa. Men jag tror han vill säga att han är ok. Att han inte bara festar och härjar och är galen. Men jag vet ju att han är en fin kille under all skit. Jag kan hålla isär missbrukaren från personen. Så länge jag har ett visst avstånd. Det är så mycket svårare när man verkligen är ihop. Lever tillsammans. Bland det svåraste som finns.
I går var jag och U på ett ställe vid Mariatorget och lyssnade på grymt bra 80-talsmusik. Hennes kompis tog mitt nummer och ringde under natten. I dag har han messat och addat mig på Fejjan. En bra kille. Det fattade jag direkt. Vi håller båda Reeperbahn som Sveriges bästa band. Och han spelar själv i ett band med gott rykte. Han är i lämplig ålder (+4) och helt klart intresserad av mig. Kanske kan jag bli intresserad av honom. Men inte omedelbart. Får se om vi ses ikväll. Jag vet att han vill. Och jag uppskattade hans sällskap. Värme. Förmodligen exakt vad jag behöver när hösten kryper på.