I dag har jag livräddat min hund ur Mälaren. Vi körde vattenapport när hon plötsligt bara stannade och trampade vatten. Jag såg att hon började få panik, fortfarande med den älskade bollen i munnen. Så jag drog snabbt av mig skorna och byxorna och hoppade i. Det blev snabbt djupt så tröjan blev genomvåt när jag tvingades simma fram till henne och hålla upp hennes lilla kropp över vattenytan. Jag är ingen god simmare, men lyckligtvis har jag en liten hund. Uppe på land igen blev jag inbjuden att ta av mig de blöta kläderna på båtklubbens toalett. Och har numera fått epitetet "hundräddaren" där. M ligger nu i soffan och torkar upp. Vi blev lite skärrade båda två förstås. Jag vet inte riktigt vad som hände. Förmodligen är hon FÖR galen i den där bollen och fick inte tag i den först då den gled undan i vattnet. Hon kan ha fått en kallsup och blivit chockad. Nästa gång kastar vi den vanliga apportbocken.
Jag saknar mitt crazy fuck ändå. Trots de helknäppa smsen. Hur ofta träffar man nån som har så god hand med djuren, också kör en 60-talare, kan citera Gasolinlåtar och kallar en "kärleken" efter andra ligget? Nånstans har jag en förståelse för att man kan säga väldigt grova saker när man är upprörd och full. Men jag skulle inte orka med den sortens drama alltför ofta. Så jag försöker hålla mig ifrån att ringa honom. Det gick bra tills igår kväll. Blev lite lullig efter att en gammal vän bjudit på mat och ädla drycker på Ramblas och Judit och Bertil. Men han var på väg hem till landet, vilket förmodligen var väldigt praktiskt.
Istället svarade jag på messet från 26-åringen på Dans Dakar. Han vill ses på torsdag. Men jag är pank så jag tror inte det blir av. Jag kan knappast förvänta mig att en 26-årig student ska bjuda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar