En kväll på Stureplan

X messar ofta om nätterna. Han jobbar ju sent och medicinen de trycker i honom ger honom dessutom sömnproblem. Så nu lägger jag telefonen i köket för att inte bli väckt av hans funderingar klockan fem på morgonen. I natt nåt martyraktigt om att han gett upp att få en drömtjej som mig för att han har så många issues och bl a bl a. Jag svarade att det är bullshit. Att hans issues beror på allt han trycker i sig plus förmodligen ett visst socialt arv (en farsa som satte ut sina barn med tallriken i snön när de inte åt upp maten) och inte på nån trenddiagnos han fått av en läkare. Att jag rekommenderar KBT. Och att jag inte är nån Florence Nightinggale men gärna träffas nyktra om han verkligen vill det själv på söndag. Fast jag tror att han är rädd. Inte minst för att träffas nykter. Men det är hans val. Ikväll går jag på konsert med ynglingen från Dans Dakar. Och lämnar dörren öppen för vart det kan leda. Jag har inte lovat någon någonting. Och har inte tid att sitta och vänta. På snubbar som antingen inte ringer. Eller inte vill sluta droga. Jag har ett liv att leva här.
I torsdags var jag på Spyan och kollade in Virtanens nya program. Träffade en hel rad gamla bekanta från min tid på den där tv-kanalen long ago. Särskilt kul att träffa P, som jobbade med mitt ex och är en av få som fortfarande pratar med mig trots att jag är en nobody. Han spelade sina nya låtar och det lät bra. Hoppas andra fattar det också. Han är fan värd ett genombrott. I gubbrummet träffade jag J också. En snubbe jag ofta hamnade med på tv-festerna för några år sen. Vi var lite off det övriga sällskapet på nåt sätt. Gillade att prata med varann. Men kort efter att det tagit slut med min stora kärlek hamnade vi i säng hemma hos honom vid ett av mina Sthlmsbesök. Och efter det blev det konstigt. Jag tror han blev rädd för att jag var så trasig då. Nu gick jag fram och sa hej. Och han frågade direkt hur jag mådde. Påminde mig om att det inte var så bra sist. Jag lyckades släta över det och fokusera på nuet. Och nu har vi addat varann på Fejjan. Känns bra. Jag måste sluta slarva bort mina kontakter.
Sen gick vi till O-baren och dansade till Peter Hook. Ingen annan gjorde det. Dansade alltså. Så Hooky gav mig en skiva och en t-shirt för att jag rulade dansgolvet. Sammantaget en bra kväll med många gratisglas och -fyllekäk, ha ha. Mer sånt i mitt liv!