Goda nyheter och Det går (inte) an

Det kom några riktigt goda nyheter strax innan utgången igår. Jag fick jobbet jag sökt och varit på två intervjuer för de senaste veckorna! Och det känns underbart skönt! Jag har nämligen nätt och jämt pengar till hyran nästa månad. Får i övrigt leva på konserver och betala hundens operation med lånade pengar. Nu sitter jag i ett helt annat läge! Det är visserligen en provanställning på sex månader. Men på en tidning där det, till skillnad från alla andra ställen jag jobbat på, faktiskt brukar leda till en fast anställning så småningom. Om man nu vill ha det. Bäst av allt är att jag dels får möjlighet att faktiskt förändra världen, dels kan ta med mig min hund till jobbet. Det är en drömsituation! Jag hoppas så att jag kommer att trivas och tror att jag kommer att göra det, för ledningen har förändrats i grunden de sista åren och en yngre och mer frisinnad generation har tagit över. Det enda som halkat efter är lönerna... Men jag ska åtminstone förhandla i nästa vecka. De har aldrig varit så noggranna i rekryteringen som den här gången. Men heller aldrig fått en så rutinerad redaktör. Jag har en betydligt bättre CV än mina blivande chefer, ha ha.
Flera vänner har redan ringt och mailat och gratulerat och jag vet att folk är ärligt glada för min skull. Det känns så otroligt roligt! Alla som känner mig vet ju hur jag kämpat. Men också hur bra just det här jobbet passar mig.
På kvällen var det efterfest för en av festivalerna jag jobbat för i sommar. Lite gratis öl och tilltugg. Mitt lag lyckades inte placera sig i introtävlingen men det var trevligt att träffa några av medarbetarna och en del nya ansikten som jag hittills bara mailat på Facebook. Efter ett mellanstopp för att rasta hunden drog jag in till stan där mitt senaste ligg spelade på indieklubb. Men det var inte för hans skull jag åkte dit, oh no. Jag är verkligen inte typen som står och hänger vid dj-båset med tindrande ögon. Jag spelar ju själv. Men jag ville se ett av banden som spelade och få tillfälle att dansa med en tjejbekant som addat mig på Facebook och hängt på samma klubbar de senaste veckorna. Så vi dansade. Och jag köpte öl, för att fira min nya anställning. Men blev lite trött efter ett tag och åkte hem nån timme innan stängning. Ligget såg lite besviken ut, men han har å andra sidan varit usel på att höra av sig, så jag tror inte han är så intresserad längre. Andra gången han var här fick jag varken frukost eller massage. Han bara drog. Mest funderar jag iofs på varför de aldrig duschar. Många har ju stuckit härifrån direkt till jobbet (nej inte squaschen, det vet jag säkert) och man tycker att de borde fräscha till sig lite innan de ska stå och servera kroggäster eller spela musik för unga flickor.
Min mobiltelefon gick sönder i onsdags och jag har därför lagt ut en önskan på Fejjan om att folk ska messa mig sina namn så jag kan uppdatera min telefonbok. Det är förvånansvärt tyst. Men nu pep det till och jag hoppades att det skulle vara den där bandsnubben. Men naturligtvis var det den där andra som jag bara önskar skulle sluta tjata om att han vill bjuda på middag och yada yada. Varför är det alltid så? Bandsnubben var ju inte ens särskilt intressant i början. Min vän U sa direkt till mig att inte göra honom ledsen. Det ironiska är att det förmodligen är jag som kommer få hjärtat krossat i slutänden. Och det är mitt eget fel. För att jag sa åt honom att han borde ligga runt istället för att involvera sig i ett nytt förhållande efter typ 14 års äktenskap. Det kanske tog skruv. För, som sagt, han har inte skickat ett enda sms sen vi sågs senast. Och inte svarat på mailet jag skickade i dag. Jag tycker det är lite konstigt ändå. Eller också inte. Hon den där A, som jag tänkte spela skivor med framöver, frågade om jag visste vem bandkillen var. Och jag svarade att jag kände honom. Då kom det blixtsnabbt: Hur känner du honom?
Så blixtsnabbt att jag genast fick känslan av att hon har känslor för honom. han berättade för mig att han trodde de haft nåt på gång i våras. Men att hon inte var intresserad. Att han blev lite knäckt av det. Kanske är hon typen som BLIR intresserad när hon märker att någon annan är det. Jag har fått intrycket att min danskompis från igår, S, också kan vara sån. För hon hade addat bandkillen nu såg jag och var väldigt angelägen om att jag skulle presentera dem för varandra igår. Vilket jag gjorde. Och nu har hon skrivit på hans wall, ha ha. Dessa nya tidevarv. Det är tur att man inte har anlag för svartsjuka. Då hade man ju blivit fullständigt knäpp. Har vänner som så totalt gräver ner sig i alla hidden agendas på ansiktsboken och nojjar över wall-to-wall mellan pojkvänner och stans alla tindrande flickor. En fördel dock med dem som är tillräckligt ärliga för att medge att de faktiskt är "in a relationship". Som den 24-årige sportjournalisten jag träffade vid korvmojjen på vägen hem. Han frågade rakt ut om vi inte skulle ligga men jag tror att jag svarade något i stil med "inte i kväll, gullet". Nu har han addat mig på Facebook och skrivit ganska roligt. Klart witty. Men också klart kvällsisskadad. Folk på de där tidningarna börjar till slut prata i rubriker. Det är kul ett tag och räcker ofta för att ligga. Men en 24-åring. Med 200 blonda spraytan-brudar bland sina Facebookvänner? Give me a break liksom. Jag hade kunnat göra det om det inte vore för hans relationsstatus. För jag ligger verkligen inte med folk som är upptagna. Men garva en halvtimme utanför korvmojjen och skicka några roliga mail morgonen efter går väl an.