Jag mailade 22-åringen mitt beslut i fredags. För att vårt samtal sist blev så jobbigt och jag kände att jag behövde få tala till punkt och skriva in några lugnande meningar innan han tog till orda. Han svarade med ett sms att han ville jag skulle skriva "Fader:Okänd" på födelseattesten. Varpå jag replikerade att jag tänkt samma tanke och ska se vad jag kan göra inom lagens ramar. Men att jag behöver info om ärftliga sjukdomar och sånt. I dag kom ett sms från hans far.
"XX:s arbetsgivare kontaktade oss och berättade att han brutit ihop på jobbet och inte varit där på en vecka, i morgon ska han få träffa en psykolog. Modigt av dig att sitta och messa en grabb på 22 år om dina beslut. Ang sjukdomar så är grabben gravt dyslektiker sedan födseln. När det gäller oss övriga kan jag redogöra för det när du ringer mig!"
Jag känner förstås att de lägger skuld på mig. Men vi är ju två om att ha tillverkat det här barnet. Även om 22-åringen inte bär det inom sig. Och abort är inget preventivmedel. Det verkar som om många män tror det.
Och jag har inte smsat mitt beslut. Jag ringde när jag fick veta att jag var gravid och skrev sen ett långt mail om hur jag tänkte och ville göra och varför. Däremellan har vi smsat. För att det är så vi håller kontakt.
Jag har svarat pappan att vi kan prata i morgon. Han vill träffas. Jag skrev att det kanske vore bäst. Men jag är livrädd. Vad ska han säga? Tror han att jag lurat hans son? Det har jag ju inte. Han ser sin son som en oskyldig pojke. Men den jag träffade på Debaser var en lång och snygg och världsvan ung man som verkligen visste vad han ville. "Ser du den där tjejen i leopardscarf?" sa han till sin kompis. "Henne ska jag ha!"
Oskyddat sex kan resultera i barn. Och jag har verkligen haft silkesvantarna på med 22-åringen hela tiden sedan jag fick veta. Jag bryr mig om honom. Men allra mest bryr jag mig om barnet. Och vill inte 22-åringen ha med oss att göra så slipper han. Jag lovar tala väl om honom och lämna dörren öppen om han skulle ångra sig. Det är allt jag kan göra för honom.
Ironiskt ändå. Att det första jag sa till honom när jag berättade om barnet var att han skulle tala med sin mamma. Då värjde han sig häftigt och sa att inte kunde han väl berätta för sin morsa att han fylleknullat någon och gjort henne med barn.
Kanske inte just så. Kanske vore det bättre med lite andra ordval. Kanske vore det bättre för mig att prata med mamman än med pappan. Kanske vet hon ingenting.
Han är man, har fast jobb och verkar ha en hel familj som stöttar honom. Hur gör det mig till den starka?
Bra att han går till en psykolog dock. Hoppas han eller hon kan ge honom lite perspektiv om inte föräldrarna kan lugna. Han är trots allt inte den första 22-åringen i världen som gjort en tjej med barn. Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har precis börjat läsa din blogg. Ang abort som preventivmedel: Min far hade den uppfattningen och motarbetade att mamma skulle föda mig. Dock blev jag till ändå. Men det har inte varit en lätt relation för någon av oss. Han ville inte vara en pappa, så i tonåren var det rättsliga fall om att han skulle betala vårdnadsbidrag "för att han inte lägger tid på mig". Uj uj. Lycka till med det du gör och dina beslut. Det låter som att du inte ska göra en så stor sak av det hela för pojken och hans familj. Finns inte så mycket du kan göra, de verkar ju ha tagit ställning.
Vi är många på din sida! Om man nu vill göra det till en kamp mellan två sidor... Hursomhelst, pappan kommer säkert att vara hård och strida för det han tror är sin sons bästa, så är man väl som förälder, men låt dig inte tryckas ned av honom. 22-åringen är inget barn! Och att han brutit ihop är ledsamt men det är ju naturligt att man reagerar på det faktum att man ska bli pappa. Och som sagt, jag har aldrig känt någon 22-åring som inte vet vad oskyddat sex innebär. Han är inte lurad!
Kram och lycka till!
/S
Det är inga problem att få fader okänd. Om ni inte är gifta måste han erkänna faderskap via sin underskrift och det behöver han ju inte göra och du behöver inte kräva det av honom.
Föreslår att du skiter i att träffa pappan eller 22-åringen igen. Skriv bara att du vill ha någon form av uppdatering ang. kontaktuppgifter så att han kan ändra sig om han vill och du kan få ev info om genetiska problem om de nu skulle dyka upp.
Så behöver ingen av er bekymra sig och du kan foksera på det du behöver. Ta hand om barnet. Lycka till.
Skicka en kommentar