Det här fick ni inte höra i p3!

I torsdags förmiddag kom mailet med dagens teman för Rond-panelen. Vi skulle tala om buggning och tobaksfria dagen. Jag satte förstås igång att googla direkt men fick upp flera olika förslag som lagts av både s och m under de två senaste åren. Hade jag suttit på en tidningsredaktion istället för att ligga på sjukhus eller plugga around the clock hade jag naturligtvis haft koll. Istället ringde jag runt till några vänner och fick både frågande suckar och luddigt snack om FRA till svar. Så jag mailade Rond och sa att jag var tveksam till att vara med eftersom jag inte hittade tillräcklig information för att ha någon åsikt. Kunde de skaffa en ersättare? Varpå Rond svarade att visst kunde de ordna en ersättare men snacket gällde inte FRA utan "vanlig buggning". Ännu mer förvirring. Ringde min fd kollega fotografRobban som satt i en bil med Expressens Ingvar Hedlund. Hedlund undrade vilka arkiv jag hade tillgång till men hela grejen var just att jag sitter här hemma och är hänvisad till Google eftersom TT och Mediearkivet och alla de där andra eminenta källorna kräver lösenord. Och när det gäller svenska nyheter är Google både för långsamma att lägga ut nytt och dåliga på att hitta gamla artiklar. Mycket av de stora tidningarnas material är inte ens sökbart på Google. Plus att i de artiklar man hittar har stressade reportrar blandat ihop de olika lagförslagen. Så Hedlund gav mig en snabb briefing och hänvisade till Expressens guldgrävare Peter Thunborg. Jag ringde Peter. Och inom tio minuter hade jag fem-sex artiklar om buggning i min mailbox! Skrev ut hela rasket, skrev ett mail till SR om att jag kunde komma ändå, och hastade iväg till T-banan för att hinna till sändning.
Men framme vid Radiohuset var vi två som kom med andan i halsen. Rond-redaktionen hade hittat en ersättare och eftersom hon ringts in i all hast var det självklart jag som fick backa. Jag hade ju sagt att jag var för dåligt påläst.
Men under de få minuter vi satt i lobbyn och väntade på att hämtas till studion hann jag fråga de andra deltagarna både vad de visste om lagförslaget och vilken åsikt de hade. Alla tre var FÖR! Och min ersättare betydligt sämre påläst än jag.
Jag är tveksam till att försvarets radiooanstalt, FRA, ska få möjlighet att spåra tiotusentals oskyldigas datortrafik. Lagförslaget om buggning är däremot bra. Buggningen ska användas av polisen i syfte att spåra och lagföra grova brottslingar. Endast personer som misstänks för brott var straffvärde är minst fyra års fängelse kan komma ifråga. Ett domstolsbeslut krävs (jämförligt med vad som krävs för husrannsakan) och en särskild nämnd kommer att upprättas för att ge dem som blivit avlyssnade men ej åtalade möjlighet att kräva ut all information från polisen. Dessutom undantas advokatkontor, läkarmottagningar, biktbås och redaktioner i enlighet med grundlagen.
Min uppfattning är att det här är ett bra och rättsäkert förslag och jag tycker förstås att det hade varit bättre om lyssnarna hade fått höra lite mer spridda åsikter i gårdagens Rond. Men nu får ni läsa det här istället. Även om ni kanske är en fjuttig promille av den lyssnarsiffra jag skulle fått i p3;)
Jag vet inte om jag ska skylla mig själv eller, som jag gjort så många gånger förr, skylla på branschen. Men det är ännu viktigare för mig att, när jag ställer upp med min privata åsikt i riksradio, vara väl påläst. Som reporter var man ständigt tvungen att arbeta snabbt och grundlighet och mer djupgående fakta blev en ständig bristvara. Ändå är det lätt för ett proffs att snabbt sätta ihop en artikel om något som man, när man steg upp på morgonen, inte ens kände till. Man gör det varje dag.
Men just den här ytligheten och bristen på mer djupgående analyser var en av anledningarna till att jag slutade jobba som journalist. Jag kunde inte längre stå för den produkt jag var med om att skapa. Och den känslan gav mig magsår.
Nu har jag varit borta från nyhetsflödet i snart två år efter min ryggoperation och jag behöver av olika anledningar mer än ett par timmar på mig att bilda mig en åsikt om något jag tidigare knappt kännt till. För mig finns inget lockande med att sitta i en studio och snacka skit bara för att få höras. Får jag fem minuter i riksetern vill jag numera använda dem till att påverka, upplysa och förhoppningsvis medverka till att göra den här världen lite bättre.
"Du har höga ambitioner", sa min fysiklärare och visade tydligt att det bar honom emot att tvingas ge mig vg för vårterminen.
Höga amitioner har jag alltid haft. Men det gäller inte enbart partikelfysik och elektromagnetisk strålning. Det gäller livet.