Det hårda livet som hundägare

En vanlig dag i en hundägares liv:
1) Blir utskälld av granntant från balkong då jag rastar mina hundar i gräset bakom huset. Hon anklagar mig för att vara en dålig djurägare eftersom jag inte tar ut dem på någon promenad.
2) Blir antastad av äcklig gubbe i rullstol när jag är ute med hundarna på vår dagliga enochenhalvtimmespromenad till Vinterviken. Han kräver att jag håller båda mina hundar kopplade (bara Caster går i koppel), hotar med polis och skriker att min jävla hund ska skjutas...
Jag ropar något till tanten på balkongen om att jag går med mina hundar till Vinterviken varje dag och vad gäller gubben försöker jag förklara att Mårran är antijaktstränad sen födseln och inte rör varken fåglar eller deras ägg. Och att jaktlagen föreskriver att man ska hålla sin hund "under sådan uppsikt att den hindras från att löpa lös i skog och mark" under den tid djuren har sina ungar, dvs från första mars till sista augusti. Om koppeltvång står där faktiskt ingeting.
Men gubben är galen och lyssnar inte. Han blir snabbt så hotfull att jag skyndar mig därifrån med mina små, rädd att han ska dra fram hagelbössan ur väskan han har i knät.
Att som ung kvinna och hundägare bli utskälld av äldre man som hatar hundar är dessvärre inte ovanligt. Jag har fått stå ut med det i tjugo år. Och många gånger kommit hem livrädd och gråtande. En gång även blödande, då en argsint gubbes flexikopplade tax blev så uppspelt av husses blodtryck över min lösa och fredliga hund att han sprang fram och bet mig i handen (hunden alltså, men det hade lika gärna kunnit vara gubben om du frågar mig). Den gubben anmälde MIG. Ett halvår senare ringde polisen för några rutinfrågor på telefon. Naturligtvis blev det ingen påföljd för mig. Det var inget naturreservat och visst fick jag ha min hund lös, så länge den uppförde sig. Gubben med taxen var en välkänd anmälare bland andra hundägare på byn.
Dagens än mer hotfulla gubbjävel var en av de värsta jag träffat. När man kallar min Mårran för "jävla hund" och säger att hon "borde skjutas" vaknar lejonhonan i mig. Jag har tränat Mårran sen hon föddes för att få en hund som kan vara lös i skog och mark utan problem. Hon är van vid alla slags djur och bryr sig inte det minsta om varken fåglar eller människor när vi är ute och går. Därför får hon till skillnad från Caster också vara lös nästan jämt. Och jag är jättestolt över att ha en hund som är så duktig. Och tacksam för att vi i vårt hundförbudstäta land fortfarande har denna lilla möjlighet till frihet.
Självklart ska farliga hundar hållas kopplade. Men dåliga hundägare når man inte genom fler lagar och förbud. Det är jag smärtsamt medveten om. Efter att min gamla hund flera gånger blev illa biten av andras hundar har jag blivit mer vaksam och midre social på promenaderna. Idag lyfte jag upp båda mina små när en stor best kom springande från ingenstans. Bättre ta det säkra före det osäkra. Jag skiter i om byggjobbarna nere i hamnen tycker jag är en mes. Det handlar om mina hundars liv.
Jag tycker att körkort för hund vore en ypperlig idé. Samtidigt som det borde vara lättare att döma människor till djurförbud. Och tydligt aggressiva hundar till munkorg.
Hundhatarna däremot, är nog dessvärre omöjliga att rå på.

Hur det gick med den arga tanten?
Jag gick dit och ringde på när jag och hundarna kom hem från Vinterviken. Hon bad om ursäkt och berättade att hon vakat vid en sjuksäng hela natten och var trött och grinig och lät det gå ut över mig. Hon talade länge om sitt liv och sina bekymmer och sin ständiga oro för världens alla djur. Och lyssnade när jag berättade om mina och att jag tänker läsa till veterinär. Sen tackade hon mig för att jag hade modet att ringa på hennes dörr.
Se där - nästan en solskenshistoria!

PS: Koppeltvång nämns inte i lagen men vissa kommuner har skrivit in det i sin lokala förordning, att gälla på vissa platser som t ex kyrkogårdar eller tätbebyggt område. Men jaktlagen borde naturligtvis räcka och lydiga hundar ha rätt till viss frihet. Såna som idioten på Långholmen (som lät sin hund jaga och misshandla ett rådjur så svårt att det senare fick avlivas) kommer aldrig att bry sig om våra lagar och förordningar. Fängelse och djurförbud är det enda rätta.