En andra chans

Jag låg i sängen och försökte mota bort ryggvärken som hållit mig inlåst hela helgen och tänkte på hur jag skulle förklara för farsan att han han verkligen måste sluta röka nu, när telefonen plötsligt ringde. Det var mamma. Han ligger på sjukhus med lunginflammation och nog fan har han fått kol också till slut. 60 år med giftpinnar och det var naturligtvis oundvikligt. Men till den ljusa sidan hör att det bara är första graden. Han kommer att kunna leva ett bra liv OM HAN SLUTAR RÖKA NU. De två sista marlboropaketen åkte ut med soporna och med till sjukhuset fick han bara tuggummin. Syrran som är sjuksköterska följde med och såg till att alla prover blev tagna. Mamma var övertygad om att det var tack vare henne de fick så bra hjälp. "De verkar respektera henne där".
Nu har morsan två eländen att ta hand om i jul. Jag hoppas hon inte sliter ut sig. Jag ska försöka laga lite mat, men hundarna får stanna hos sin andra familj. Jag kan ju inte ens promenera. Försökte ta mig ut i lördags men blev så dålig att jag tillbringat deåföljande två dagarna i sängen och tryckt i mig tredubbla doser av värkmedicinen. Fan. Jag vill bli frisk nu.
Hoppas innerligt att farsan förstår att han fått en andra chans istället för att gräva ner sig och ta ännu sämre hand om sin kropp. Han hade tur, gubben, som bara fick lunginflammation och light-kol. Jag tänker på alla dem som ligger med respirator dygnet runt och inte kan göra ett skit. Så fimpa för gott nu - alla ni som läser det här! Om inte för er egen skull så för era barns.