Peta fotbollsfrun, Aftonbladet! Tanten är helt offside!

Jag talade om dem härom dagen. De menlösa kolumnisterna som bollas runt mellan kvinnotidningarna som hockeybilder bland lågstadieungar. En av dem är "fotbollsfrun" Malin Wollin, som började i Hennes och nu gått via Aftonbladet till Amelia, där hon skriver om allt ifrån hängtuttar till hängröv till hängtuttar till... Jaa, ni fattar! Så länge hon gett fan i politiken har jag inte brytt mig så mycket. Men efter dagens Aftonblad kan jag inte längre hejda spyan.
Den obegåvade bruttan har mage att ifrågasätta ensamstående kvinnors rätt till inseminering. Och skriver om sig själv att hon "alltid velat ha barn" men att "det krävdes en man för det" och att hon annars hade blivit "en sån där sval storstadskvinna som äter långa frukostar och har en vacker sekelskiftesetta i Birkastan".
Bah! Vad har kärringen för bild av storstädernas ensamstående kvinnor utan barn? Inte fan är det vi som äter långa frukostar i sekelskifteslyorna i innerstan i alla fall. Jag fick en lägenhet i en förort efter åtta år i bostadskö och det är vi dubbelarbetande, ensamstående kvinnor som får betala för att medelålders 28-åringar som Malin Wollin ska kunna ligga hemma i lyxvillan och klämma fram ungar medan samhället betalar. Och vem säger att Malin Wollin är bättre rustad att bli mor än någon av oss som tidigt lärt oss att ta ansvar för våra liv utan barnbidrag, bostadsbidrag eller en man som drar in kosing när vi skriver korkade krönikor på deltid? Är en bortskämd 22-åring som aldrig satt foten utanför Kalmar per automatik en bättre morsa för att hon har en man, än en 41-åring som gått på några törnar i livet och lärt sig av dem? När jag var 22 år var jag sambo men hade långt kvar att gå vad gäller självinsikt och styrka. Den skilsmässa jag gick igenom som 28-åring har gjort mig så otroligt mycket starkare och bättre rustad, både för föräldraskap och ett framtida familjeliv. Någon som bara haft lust i sitt unga liv och likställer nöden med smutsiga boxerkalsonger på hallgolvet eller urammade bröst som inte passar i c-kupan, kan inte förvänta sig något förtroende som förälder. Åtminstone inte från mig.
"Barn ska komma från kärlek. Till varandra. Inte till barnet. Kärleken till barnet får man på köpet", skriver Malin Wollin.
Med rubriken "Alla barn i Världen ska bli till av kärlek" och några ogenomtänkta rader om krogragg dissar hon rakt av alla kvinnor som väljer att behålla det barn som blir till av ett engångsligg. Menar tanten verkligen att man inte kan älska en "oäkting" lika mycket som en planerad unge? Det luktar medeltid hela vägen från Kalmarunionen!
Och jag undrar, kära fotbollsfru, vad händer då med kärleken till barnet den dagen snubben tar sitt pick och pack och går? För du kan väl aldrig mena att kärleken försvinner, "på köpet"?
Bort med alla Malin Wollinare från tidningssidorna nu med basta! Och in med mera Jessica Gedin! Också mamma. Men med jävlariminlåda så mycket vassare och klokare penna! I dag är ELLE den enda svenska tidningen med kurage nog att leta upp nya begåvade skribenter, istället för att bara bjuda över konkurrenten på den där menlösa klyschmaskinen som ser så bra ut på bylinebilden. Tack för det, ELLE! Och tack, allra käraste Jessica Gedin! Jag älskar dig!