Hjälp!

Ett litet nödanrop så här ett par dagar före nyår. Jag har ingenstans att ta vägen. Och är så hemskt, hemskt trött på Norénerierna här i Värmland att jag smög iväg till Systemet i dag och köpte sånt där vi inte köper i den här familjen (men som far av nån underlig anledning ändå lyckas smussla in i ett glas bakom radion i köket och dricker upp alldeles själv ihop med cubacola från Konsum medan svartsynen sakta rinner av honom och lugnar alla utom mor för några timmar en fredagkväll). I den händelse jag inte skulle komma härifrån kan det vara bra att ha bullat upp med lite rödvin på tetra så man kan sova bort tolvslaget utan alltför många tårar. För jag orkar inte med en nyårsafton till i den här hålan. Det är om möjligt värre än i fjol för fadern har ju fått lite kol och måste sluta röka och då får man ju stå ut med ideliga hot om att han inte kommer vara med oss nästa år å så där. Och jag är inte typen som kan slå dövörat till lika iskallt som morsan. Jag tycker bara det är hemskt allting. Och lyckas ändå såra isdrottningen genom att gå ut på juldagen ("Usch! Ska du verkligen gå på KROGEN på JULDAGEN!?" och därefter femton! obesvarade samtal från densamma på mobiltelefonen medan jag satt och konverserade med en gammal klasskamrat på Harrys) och genom att köpa pizza för att slippa äta fiskbullar och mos för tredje dagen i rad. På nyårsafton blir det lutfisk - och mjölk. Och inget fel i lutfisken, om det inte vore för att vi redan ätit av den. Också.
Jag köpte en påse räkor i dag, men det ska nog mycket till om jag ska orka stanna här tills de stackars kräken har tinat. Snälla ni därute! Hav förbarmande och bjud med mig på nåt trevligt gemyt! Jag kan ju vara riktigt rolig i mina bästa stunder;-)

Well. En bra sak som hände i dag var att jag fick visa leg på Systemet! Jag trodde verkligen den tiden var förbi med tanke på senare års tunga medicinering och de trista extrakilon som kommit därpå. Jag ska försöka glädjas lite, jag lovar.