Den bästa sommaren

Det är midsommarafton 2008 och svårt att inte tänka tillbaka på den bästa midsommaren någonsin. Jag vet att exet skulle bli upprörd om han läste detta för vi blev ihop på midsommar 2005. Men till den bästa sommaren räknar jag ändå den för sexton år sen, när jag jobbade på Konsum i Värmland och blev upphämtad efter lunch av min kompis T, hennes bror och hennes nya kille. Någon vecka tidigare hade jag blivit dumpad av min första pojkvän. Och min bild av kärleken hade fått sig en ordentlig törn. Jag trodde vi skulle vara tillsammans livet ut. Mina systrar med makar och mina föräldrar hade ju alla hållit ihop sen tonåren. Istället lärde jag mig att lusten oftast är starkare än kärleken. Och att den får snubbar att lova en massa saker de inte kan hålla. Man kan kalla det ett smärtsasmt uppvaknande. Men med tiden skulle det komma att leda till en hel del kul.
Min kompis hade blivit ihop med en ny kille, en råsnygg kompis till hennes bror, och nu kom de för att hämta upp mig för en weekendtrip till Västervik. Mina systrar var på besök för att fira midsommar med mina föräldrar och jag hade berättat att kompisens kille var ett riktigt kap. När sällskapet anlände blev systrarna alldeles till sig. Men inte över kompisens kille. Utan över hennes bror. Och jag insåg att jag nog pratat lite extra om den andras attribut för att skyla över mitt intresse för brodern. Redan i bilen på väg ner var det uppenbart att T och hennes kille inte
var de enda som skulle komma att dela säng den helgen. Jag tror aldrig jag varit med om en sån attraktion som jag kände då. Vi tilldelades deras föräldrars husvagn och en flaska Blue Nun och resten är, som man brukar säga, historia. Jag minns en tur med en båt längs nån kanal och en visit i någon folkpark söder om Västervik, men i övrigt är minnesbilderna ganska vaga. Trots att vi inte ens var berusade.
Vi träffades en gång till efter midsommarhelgen, men det var uppenbart att intresset inte var alltför grundat. Innan hösten kom åkte båda killarna till USA. T:s bror gifte sig så småningom med en galen hawaiiansk tjej, fick ett barn och hamnade i långdragen vårdnadtvist. Jag såg honom på Stockholmsbussen några år senare, 20 kilo fetare och långt från sina glansdagar.
Nu är det midsommar 2008 och minnen från roligare tider känns som det enda jag har. De stadgade häckar med sina familjer i skärgårdsstugorna. Inte ens min syster bjuder in mig till villan på Värmdölandet. Vännen M jobbar men hoppas orka med en öl i stan ikväll bara något vettigt ställe håller öppet. Spänningen inför midsommar för sexton år sen har förbytts mot en tröttsam uppgivenhet. Det är en helg då vi som är 30 plus och singlar så uppenbart inte räknas in. Det är parmiddagarnas tid, ja rentav deras era, och så fort blev allt det där som var häftigt när man var 18 plötsligt tragiskt.
Dags för en hundpromenad och lite Blue Nun. Och sedan samla krafter att räta på ryggen ikväll. Jag är trots allt tacksam för att jag har M. Vi är ju inne på andra varvet, det där man fött barn och skiljt sig och börjat om på nytt. Så vi ligger egentligen i framkant. Om tio år är det ni andra som bråkar över vårdnaden om barnen och saknar inbjudningar till skärgårdsstugorna. Och tycker Debaser på midsommarafton är ett helt ok alternativ. Tänk på det.