söndag, juni 22, 2008
Den svenska snålheten
När ska svenska affärsmän ta efter detta? Jag känner personligen svenska vd:ar som inte ens anser sig ha råd behålla sitt fadderbarn i Afrika. De borde lära sig av Chris Hohn. Eller Richard Liums Corporate Social Responsibility. Vilket jag på intet sätt hoppas ÄR framtiden, men ett komplement till den statsfinansierade välfärd som idag inte är tillräcklig för alla delar av samhället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kanske när svenska affärsmän slipper betala världens högsta skatter? Om man räknar skatten som välgörenhet skulle det svenska folket med affärsmännen i spetsen vara världens givmildaste filantroper.
Det kan inte vara så att den här styrelsen som styrs av hans fru köper "hjälp" från hans företag?
Bra produktplacering för en affärsman som vet att hans produkter kommer att bli kult i ett evolverande Afrika.
Antagligen förväntar sig Svensson att staten ska sköta det också.
Svenskarna är ju i princip oförmögna att ta hand om sig själva så inte förvånande i detta fallet också.
Jo, det är ju hemskt synd om mina vd:ar i bekantskapskretsen som tjänar sex mille om året och har två hus och flera bilar, alltid lediga helger och fem veckors semester vid stadd kassa. Skulle de klaga över skatterna i min närvaro skulle de få på käften. De VET att de lever gott. Men inte alltid hur många andra i det här landet har det i dag. Med mycket pengar följer tyvärr ibland en gratis skärm att sätta upp mot verkligheten.
För Pelle och anonym kan jag berätta att våra skattepengar åtminstone inte går till ensamstående kvinnor som försöker varva medicinstudier med sommarjobb men blir för sjuka för bådadera. Vi får ingen sjukersättning alls! Så nu lever jag på lånade pengar. Är jävligt tacksam för att jag har nån att låna av några månader. Men visst retar det mig att andra, som har partner med miljoninkomster, får a-kassersättning för att läsa inredning på Komvux efter att de sagt upp sig. Systemet är åt helvete! Höj studiemedlet så det går att leva av, ge studenter rätt till deltidssjukskrivning, en vettig socialförsäkring och a-kassa åt alla (även oss som i dag inte har råd att lägga en tredjedel av livsmedelsbudgeten varje månad på a-kasseavgift men tidigare jobbat och gjort rätt för oss i åratal) och möjlighet att söka bostadsbidrag för ensamstående över 28 som lever under existensminimum! Det är inte rimligt att min rumsskamrat som har exakt samma inkomst och bostadsyta ska få bidrag till sitt boende enbart för att hon är yngre. Hon har ju färre utgifter än jag just för att hon är ung och frisk. Borde inte de bidrag vi trots allt har gå till dem som bäst behöver dem?
Nu grinar jag varje dag för att jag är livrädd för vad som ska hända till hösten. Vad fan ska jag leva på om jag trillar ihop i en liten hög och hamnar på sjukan igen? Jag är livrädd. Det är vad man blir, i alliansens (och till stor del även socialdemokraternas) Nya Sverige.
För inte är det väl så att ni skulle tänka er att betala för att jag ska bli frisk och kunna fortsätta mina studier om ni bara slapp skatten? I så fall kan vi säkert lösa det med någon avdragsgill hushållsnära tjänst. Och det räcker att två personer betalar hälften var för att kvitta skatten. Jag kan starta ett nytt konto och lägga ut på nätet. Badhus och sjukgymnastik, here I come! Äntligen en god natts sömn!
Så en 75% skattesats där majoriteten av skattepengarna går till andra länders invånare (även om de ofta bor inom Sveriges gränser), nu ska folk skämmas för att de inte skänker bort alla sina pengar till folk som inte är kapabla att bygga upp fungerande civilisationer också? Skämtar ni eller sniffar ni lim?
Det är väl för fan upp till var och en om han/hon vill skänka (notera ordet: SKÄNKA!) pengar till andra? Det har väl för fan inte ni något med att göra.
Speciellt inte när man bor i ett land som tar mer än hälften av vad du tjänar genom olika skatter och ger bort det mesta.
Ursäkta, men om man jobbar hårt och tjänar massa pengar så kanske man inte vill ge bort det till folk som inte gör ett skit?
Skicka en kommentar