Går till T-banan i Söderort på väg till Debaser i sommarkvällen och barnen leker på gatan, grannarna skrattar och pratar med varandra och bilar kör upp och nerför backen på väg hem eller till någon fest. Syrenerna blommar fortfarande sida vid sida med rosor och pioner och det doftar stekos från var och varannan balkong. Här pågår livet, oavhängigt körda tentor och korkade professorer. Här hejar man på sina grannar. Här har man utvecklat en synnerligen hälsosam förmåga att tro gott om människor tills motsatsen bevisats. Och det är här jag vill leva.
Snuva stannade hela natten i klösträdet ute på balkongen, lycklig över att vara tillbaka där allting är precis som det ska vara. Det är så vackert att jag inte längre vill dö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt Penny. Välkomme tillbaka till livet. Vi får ta ett glas vin någon gång i sommar.
Jag är allergisk mot städer, får klåda i underlivet och tics i amygdala. En månad i New York blev omvandladed till en månad i Montana och tvådagarstrippen till Stockholm till 2 tältnätter på Eckerö.
Djur en masse är OK men männniskor lockar fram blodtörsten.
Ha en bra sommar önskar Blackout som slutat blogga.
Tackar för inläggen. Och vin? Absolut! Jag börjar bli mitt vanliga, sociala och inte fullt så missanpassade jag igen;)
Skicka en kommentar