Tanken var att lägga ner bloggen med flaggan i topp. Jag har nämligen fått rätt mot PSR. Efter tre år. Och anledningen till att jag började skriva Utsikt från nedre botten har spelat ut sin roll. Jag ville berätta om min tid på sjukan och livet efteråt. Hur man tvingas kämpa inte bara mot den egna kroppen utan också mot samhället. För ett år sen fick jag 2000 kronor för infektionen jag påfördes på sjukhuset. Det kändes som ett hån. Nu blir det mera pengar. Ingen årslön kanske, ersättningarna i Sverige ligger i snitt på 9000 kronor totalt, men ändå. Mer än hälften nekas pengar trots vittnen och journalanteckningar. Jag fick det här beskedet i förra veckan och blev överlycklig. Firade genast med två av mina bästa vänner på krogen. Så härligt att kunna stå för notan. Men den här veckan har lyckan grumsats. Min chef har visat sig vara en idiot. Han gör livet så surt för oss andra att vi båda övervägt att säga upp oss om han inte går. På fredag ska vi tala med en annan chef om vår "arbetssituation". Den första tidningen jag varit med att göra är usel. Istället för att chefa och låta oss betydligt mer erfarna och kompetenta få fria händer att sköta vårt jobb går han in och petar och ändrar detaljer utan att säga till/rådfråga oss vilket fullständigt kapsejsat tidningen och försenat utgivningen med flera dagar. Vår layoutare har gråtit. Och i dag gjorde jag det med. Jag har aldrig under mina 18 år som journalist råkat ut för en chef som så kapitalt underkänt mitt arbete. Och det helt utan anledning. Vi talar om en kille som aldrig haft ett riktigt redaktörsjobb utanför studentvärlden. ja, aldrig ens jobbat som reporter såvitt jag förstått saken. Ett sommarvik som redigerare har karln haft. Och det märks vad gäller hans kontrollmani. Men den enda ändring han påannonserade i en av mina texter blev inte ens av. Däremot en rad andra, fullständigt onödiga, saker. Smaksaker kring kommatering och ordval. Ska det vara "säger" eller "menar"? Sen flyttade han runt texterna hej vilt sista dagen trots att vår layoutare redan redigerat färdigt och han visste att hon var mån om att slippa jobba helg för att kunna åka ner till sin bästa väns 30-årsfest i Skåne. Men där fick hon sitta i lördags och slita hund för att han har behov av att leka korr-Hitler. Och inte lyckats plita ihop de två texter han skulle fylla sina sidor med.
Men såna chefer får väl en tidning som inte betalar fackmässiga löner. Har dock svårt att tänka mig att en kvinna med så bristande kompetens skulle hamna på den stolen. Ignoranta gubbar förföljer mig. Nu måste jag söka ett nytt jobb. Igen.
Tack för att ni läste!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men hallå, du får inte sluta med bloggen. Det är den enda som jag följer. Du är min internetidol !
Kommer du att tro på kärleken igen? Vad händer med BIG och kickar ni den galne chefen?
Kära Håkan. Du anar inte hur glad jag blir över dina ord. När man blir nertryckt som yrkesmänniska dagligen fyller den här bloggen helt klart en funktion. Eller snarare ni läsare. Men jag har inte tid att skriva längre. Därav de alltmer sällsynta inläggen på sistone. Dock lovar jag att färdigställa min bok under 2009. Och rapportera om den här så min lilla fanskara får ta del av lite mer fiktiva (men långtifrån orealistiska) äventyr. Stor kram och stort tack!
Bra, nu känner jag mig lite lugnare. Du behöver inte skriva så ofta, bara ibland. Ska bli kul att läsa boken sen. Ha det bra.
Åh, vad roligt att höra att du fått rätt! Och vad gäller jobbet: stå ut tills du hittar ett nytt. Du är mer än vad han är. Låt det rinna av dig. Du är där för pengarna så att du kan skriva färdigt din bok. Ser fram mot att läsa den! Så klart att du ska jobba för att det ska bli bättre men lägg inte din själ i konflikter så att du får vila lite. Det förtjänar du!
Nej nej nej, lägg av! Eller nej, alltså, lägg inte av med bloggen men lägg av med att skylla på att du inte har tid att skriva här! Klart att du har tid med inlägg lite då och då.
Det jag försöker säga är att jag hoppas att du väljer att återkomma med fler inlägg! Jag kollar den här bloggen flera gånger varje dag för att inte missa nån uppdatering. Jag vill åxå veta hur det går med jobbet, utbildningen, sexet och kanske den stora kärleken?
Jag lovar att boosta dig mer om du inte slutar blogga. ;) Du är rak och bra. Jag gillar dig väldigt mycket! :)
Fan också, jag som läst här regelbundet och dessutom gillar dina raka rör.
Men jag vet hur tärande en blogg kan vara, slutar själv regelbundet, raderar allt...men har hitills återvänt igen.
Men hundar är roligare än datorer så just nu får skärmen klara sig utan mig.
Lycka till och take care.
Tycker också det vore trist om du slutade blogga. Kul att du vann mot sjukvården, hoppas att du fick massor med stålar.
Kom tillbaka! Jag behöver dig här...
Skicka en kommentar