Meeting Mr Big

Jag träffade Big till slut. Ni vet 24-åringen från grillkön. Trodde nästan han hade gett upp mig. Och han hade ju flickvän enligt Fejjan. Då. Så jag hade inte tänkt ses. Men nu verkar det vara slut. Och han kom till Medis i fredags med en kompis och var förbannat söt. Berömde mig för mitt skrivande och min humor. Det betyder så jävla mycket mer än om någon säger att man är snygg (även om jag naturligtvis behöver såna komplimanger mer än nånsin efter ett års fettotillvaro på bonnvischan). U:s kille J gav däremot ett betydligt sämre intryck. De har träffats tre gånger och han frågade om vi inte kunde ha en trekant med honom... Jag fick flashbacks till den där killen jag dejtade för snart två år sen. Han som blev tänd på min bisexuella tjejkompis efter en veckas dejtande. Nåja. Nån trekant med min kompis och hennes kille lär det aldrig bli om jag får bestämma. Och om jag vore henne skulle jag dumpa J illa kvickt. Han verkar inte vara särskilt mån om hennes känslor.
Men Big är rolig, smart och trevlig. Kanske lite svennig för att dra till sig min uppmärksamhet i vanliga fall. Men han var mycket snyggare än jag mindes honom. Han ser rent objektivt mycket bra ut. Men mer som en snygg Stureplanssnubbe än nåt för en indietant som jag. Ändå har han tänkt på mig varje natt sen vi träffades. Sa han. Ha ha. Och han frågade väldigt mycket om mig och mina intressen och planer och tidigare relationer. Inte omöjligt alls att han är intresserad på riktigt. Fast jag var iskall som vanligt dan efter. Att jag aldrig lär mig. Jag är så jävla skadad av den här stan. Och förmodligen är det precis vad som gör att jag gillar honom. Att han är ung och oförstörd. Alla snubbar över trettio i Sthlm är ju förlorade till cynismen. Eller upptagna.
Tänk att det finns såna pärlor kvar i mediabranschen. Och på sporten dessutom. Det trodde jag aldrig.