Ännu en bekanting har börjat blogga. Nämligen Milla som härbärgerar min bil på sitt lantställe över vintern. Jag gillar hennes åsikter. Och hennes raka stil. Vi har många gemensamma värderingar men lever helt olika liv. Det enda jag inte skriver under på är detta evinnerliga hyllande av Ronnie "lill-Ranelid" Sandahl. Återigen. Nån brutta på Tidningen Hennes gav hans bok fem H:n. Men han har blivit jävligt sågad på annat håll. Det är ungefär som med Neil Strauss och hans jävla The Game. Jag blir väl tvungen att läsa hela skiten till slut. För att få mandat att tycka.
By the way så har en väldigt vänlig själ gett mig en påse grönt te mot mina ryggsmärtor. Tyvärr är det verksamma ämnet i påsen förmodligen ganska snålt tilltaget. Eller så har jag bara blivit så impregnerad av mitt dagliga intag av morfinderivat att droger med samma effektspektra inte fungerar på mig. Hell knows.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alldeles snart kommer den där boken att dimpa ned här hemma. Och sen när jag läst den vore det kul med lite diskussion. Kan ju få låna den också om du vill läsa själv i sommar eller så.
För ämnet känns ju lite småintressant ändå. Även om jag nog inte tyckte att Ronnie hade så mycket nytt att säga i TV-soffan direkt...
Skicka en kommentar