Fler historier från Hell:

Majsan skriver på Skoliosforum:
"Fy vad jag har lidit sen första operationen som genomfördes 2002. Sen dess har jag haft ryggvärk utan dess like. Jag fick det bekräftat på Sahlgrenska för två veckor sedan, att dom två skruvar som sitter i staget har lossnat så mycket att en operation är nödvändig. Så nu väntar jag på en ny operationstid... Men vem vet när den blir och när jag får en tid? Har ringt och ringt... men läkaren var inte där denna veckan. Man kan inte precis veta när saker och ting ska hända med ens rygg. Fast själva operationen blev lyckad så kan det alltid uppstå komplikationer och i detta fall gjorde det det för mig och då är man tvungen att vänta på en tid. Det är skandal. Jag är snart 23 år och har haft sån värk och inte har kunnat göra något kul dom här veckorna eller rättare sagt sen några år tillbaka.
Operationen dom ska göra går till så att dom byter ut skruvarna som har lossnat till nya samt förstärker med en krok. Då ska jag slippa det onda, hoppas jag i alla fall.
Så nu kommer man inte kunna hitta något jobb igen heller. Det är så tråkigt!"
Ena dagen kanske är bra medans nästa dag är ett rent för jävligt. Men någon sa till mig på Sahlgrenska sjukhuset att det kan ta upp till 10 år för slippa det onda. Yeah right....vi får väl se.
Ibland känns det så att man helst skulle vilja ha operationen ogjord, men det går inte att känna så nu. Men jag lever med detta och börjar bli van vid att ha detta.
Någon mer som har haft ont?"

14-åriga Matti skriver:
"Vi fick inte en remiss direkt när min skolsköterska tittade på mig rygg, trots att min mamma bad henne att göra det. Då hade jag visserligen bara 18° men eftersom jag har en vridning så syntes den tydligt. Är det så dåligt med resurser inom sjukvården att man inte ens kan få ett läkarbesök för att titta på ryggen, bara för att verkligen få försäkrat av en expert att det inte är något att oroa sig för?
Det var tack vara min mamma som jag fick komma till en ortoped. Hon har själv scolios och har kunskap om det, men hur hade det gått om hon inte haft det? Och det kunde ha gått värre för mig än det gjorde.
Jag har läst och hört flera historier, här på forumet och utanför, om flickor som för sent fått komma till en ortoped eller läkare, och därför fått större besvär. Både psykiska och fysiska.
Beror detta på dålig utbildning eller brist på pengar, eller kanske både och? Eller helt enkelt för att för få bryr sig, eller kan det ha något med att scolios är vanligare hos flickor?
/Tjej, 14 år, behandlas med bostonkorsett"

Anna, 23, skriver:
"Vid sju års ålder upptäckte min mamma att min vänstra bröstkorg var ”intryckt”, och skolläkaren sa enbart att det skulle växa bort, mer var det inte med det. Men vid varje skolläkarbesök var mamma med och påpekade att jag blivit snedare, men fick samma svar varje gång, det var inget att bry sig om, det skulle försvinna av sig själv när jag växt klart.
Vid 13-14 års ålder så var jag till en annan läkare som då ordnade röntgen och remiss till en ortoped. Det visade sig att jag va 17 grader sned i ryggen. Svaret från ortopeden var att det inte gick att göra något åt det nu, jag skulle ha kommit tidigare. Och det var inte aktuellt med korsett eller operation, jag var inte tillräckligt sned och skulle antagligen inte bli snedare. Där slutade utredningen på min skolios. Ingen sjukgymnastshjälp, vidare undersökningar för att följa upp mig för att kontrollera om jag skulle bli snedare eller inte, inte heller någon vidare information om vad skolios var och hur det skulle bli att leva med det. Nu är jag 20 år och har ständigt ont i ryggen, vilket blir värre när jag står för mycket, lyfter tunga saker osv. När jag får riktigt ont i ryggen flyttar det sig vidare till nacken för att sedan avslutas med en ordentlig huvudvärk som kan gå över till migrän.
Kläder är också ett problem, använder jag en vanlig bygel bh får jag blåmärken och skavsår efter någon timme, och den vänstra kupan blir i stort sett utan innehåll, ser ut som om jag opererat bort ett bröst när man kollar snett från sidan, det finns inget där, det ligger intryckt.
Urringade kläder är inte att tänka på, vill inte att någon ska titta på min sneda bröstkorg, man kanske inte ser det vid första blicken men den andra och tredje.
Någon mer som råkat ut för samma sak som jag?
Någon som vet om det verkligen inte finns något att göra åt mig?"

En av trådarna på forumet ställer frågan "gick din operation bra?"
100 procent har svarat nej...

Bostonkorsetten som jag hade på åttiotalet är fortfarande det enda alternativet till steloperation, men har sällan effekt annat än att den möjligen kan hindra en ytterligare försämring av krökar under 40 grader. Visst känns den väl aningen medeltida? Inte direkt a walk in the park.

När jag har tid och ork och lite bättre hälsa har jag för avsikt att starta en lobbygrupp (om man nu kan kalla det så, det låter lite affärsmässigt fast det ju handlar om mänskliga rättigheter) för skoliospatienter och kräva forskningspengar och riktlinjer för hur alla dessa flickor ska bemötas och behandlas inom samtliga landsting. I dag är det helt avgörande för vår hälsa vilket landsting vi tillhör. Och vi är många som önskar att vi hade bott i Linköping istället för Stockholm, Värmland eller Örebro.
Skandal är det minsta man kan kalla det. På återhörande i denna fråga.