Arbetstorget för erfarna är ett projekt som syftar till att hjälpa arbetslösa och sjukskrivna 50-plussare tillbaka till arbetslivet. Men Försäkringskassan lyckas inte hitta tillräckligt många sjukskrivna för att fylla sina 90 platser om året.
Projektledaren Åke Nyström menar att det finns ett systemfel inbyggt i myndigheternas regelverk.
"Det kan ju faktiskt vara så att de som är sjukskrivna är sjuka och inte kan, orkar eller klarar av att deltaga i några projekt", säger han.
Sån här skit satsas det miljoner på i dagens alla ska med-samhälle. Istället för att ge oss som är sjuka pengar till rehabilitering vi inte har råd med. Själv har jag blivit föreslagen att gå och läsa Metro en gång om dagen på ett fik för sjukskrivna och arbetslösa i Aspudden. När det jag verkligen behöver är en ny operation och pengar till bassängträning, massage och akupunktur. Tack för tipset, Försäkringskassan!
Jag läser hellre DN och SvD på nätet hemma. Och bakar min sockerkaka själv. Och skulle jag mot förmodan få en femtilapp över tänker jag fan inte spendera den på näskaffe ihopbuntad med en massa sjuklingar på Café Fenix. Jag ÄR inte min sjukdom. Jag kan fortfarande tänka. Så jag föredrar att dämpa farten i synapserna med en öl på Snotty istället. Bland folk jag faktiskt valt att umgås med. Och på en plats där ingen riskerar att dömas till det svenska samhällets allra grymmaste straff - att tvingas lyssna till Lugna Favoriter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra sagt! Det satsas en massa pengar på värdelösa projekt för oss som är funktionshindrade eller sjuka, som om vi var sjukskrivna eller förtidspensionerade bara därför att vi inte vet bättre. Då behövs det upplysning, anses det, om att det faktiskt finns lediga jobb att söka. Eller så arbetar vi inte, därför att vi är lata och då behöver vi motiveras, för då är det viljan som saknas, heter det.
Jag blir lika arg som du när jag tänker på eländet. Jag är själv funktionshindrad och har nu tackat nej till alla erbjudanden om olika "hjälpare", då de jag hittills haft visat sig vara stjälpare snarare än hjälpare, eftersom de tror att alla människor är gjutna i exakt samma form och efter exakt samma ritning. De har inte alls sett mig och den jag är känns det som. Därför kommer de med sådana urfåniga förslag, som du nämner, om att gå till något fik och läsa tidningen och lyssna till "Lugna favoriter" tillsammans med ett gäng fullkomliga främlingar, som jag dessutom inte har någon lust att lära känna för vi har absolut ingenting att prata med varandra om.
Suck!
Skicka en kommentar