Jag borde vara glad. Jag är ju fri igen. Fri att slippa tryckas ner. Fri att styra över min egen tid. Fri att ta hand om mig själv och min kropp, även om en fullständig frihet på detta område naturligtvis kostar pengar jag inte har.
Istället har ångesten lagt sig som ett svart täcke över tillvaron. Det är mycket möjligt att det bara är alkoholen som bryts ner och att jag snart mår lite bättre igen. Men just nu sitter jag och lipar över nån Aftonbladetartikel om en åttaåring som dog i cancer på midsommarafton. Jag borde duscha och kamma håret. Ta en promenad med hundarna. Äta frukost.
Det har ringt EN person på min annons i UNT. En gubbe som ville hyra ut en villa för massor av pengar. Jag förklarade att en student har 7000 kronor per månad som ska räcka till allt. Det blev ett kort samtal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar