Alla som såg Stephen Frys dokumentär om manodepressivitet ikväll står förmodligen lika frågande som ett gäng guppys i ett syrefattigt akvarium. För inte fattade jag vad som var sjukligt hos en ung, snygg tjej som en gång gick hem med en främmande kille i en bar. Det enda onormala var väl att hon bara gjorde det en gång.
För övrigt har jag en vän som går på lithium. Det är samma kille som legat med 44 personer i sin telefonbok. Tjejer som lever utsvävande liv brukar istället få diagnosen borderline. Om ni frågar mig är det oftast kvalificerat skitsnack. Lite KBT, god kroppslig hälsa, en vettig lön och en jämställd pojkvän löser det mesta. Och nyttig och bra mat. Sa jag det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar