Girl of The Trailer Mansion

Malin var här några timmar och fikade, vi tog en promenad med hundarna och pratade. Om kärleken naturligtvis. Om att kunna vila i tvåsamheten istället för att känna sig trasig och instängd. Om att få vara sig själv och bli respekterad istället för nertryckt och omgjord. Hon är fin, Malin. Hon har det där stora hjärtat och känsligheten som jag beundrar hos en människa. Synd att vi inte ses oftare.
Den finska hudterapeuten var här också och verkade skötsam och rar. Jag har nog redan bestämt mig för att inte träffa de andra som ringt. En reportervikarie kan ju tvingas flytta när som helst. Och finskan hade inga problem med att betala en extra månadshyra i förskott. Det känns tryggast så eftersom jag har noll kronor i buffert om något skulle hända. Nu gäller det bara att hitta boende i Uppsala också. Har eventuellt ett rum på gång, men vill helst ha lite mer plats för mig och djuren. På fredag lägger SUS ut lediga lägenheter på hemsidan, men jag har troligen för kort kötid för att få nåt än. Ska söka på lite olika håll så länge, men i längden blir det svårt att bo någon annastans än på skolområdet när man har hund. Håll tummarna för att jag slipper husvagnen hela hösten!
Är jag förresten den enda i världen som tittar på Girls of The Playboy Mansion? Bridget rules!