Aktivitet i inboxen II

Följetongen fortsätter. 29-åringen från Debban är inte längre intressant. Även han har legat med min kompis. Och enligt henne var han inte mycket att hurra för. Jo, jag bildar mig en egen uppfattning. Men känner inte att jag måste ligga med honom först. Det räcker med några mail på Fejjan och ännu ett möte ute i klubblivet för att jag ska begripa att vi inte har nånting gemensamt bortom ett visst musikintresse och riskfyllt alkoholintag. Han gillar Carl M Sundevall och hänger på Spyan varje lördag och, håll i er nu, är kompis med katastrofdejten som kissade i hissen tidigare i sommar! De kommer visserligen från samma stad, men ändå. Hur är det möjligt liksom?
Vart tar mitt omdöme vägen när jag dricker?
Den här killen är definitivt sötare än kompisen och klär sig bättre. Mer Debban-like, helt klart. Men vi spelar verkligen i helt olika ligor. Jag vet att det kan låta förmätet. Men hur svårt ska det vara att hitta nån som kan matcha en intellektuellt också? Varenda jävla gång jag går på en sån här nit undrar jag hur man hittar någon som mitt ex J, fast utan alkoholproblem och arbetsnarkomani. Förutom det så hade han ju allt. Well, han var inte toksnygg. Men det är inte jag heller. Ändå var vi ett fantastiskt par. En blandning av honom och den andra J, den smala ynglingen som liksom aldrig fick tummen ur utan nån flickvän som ryckte upp honom, vore den optimala pojkvännen. För J, den yngre, var känsligare och mer lyhörd och skrev fantastiska kärleksmail och sms som fick mig att känna mig som en prinsessa. Jag har fortfarande kvar flera av dem i min telefon och tvingas hela tiden deleta nyinkomna för att minnet är fullt. Jag har kvar dem för att de är vackra och för att de påminner mig om vad jag är värd. Inte för att jag har känslor kvar för just honom.
Den långe har också svarat på fejjanmail. Vi har en rätt så givande diskussion om bristen på bohemiska subkulturer i Sthlm på grund av de hårda arbetslöshetsreglerna. Jag är, för att vara mild i bedömningen, mer konservativ i frågan. Men känner att jag behöver slappna av och kanske anamma lite mer av hans synsätt för att inte döma mig själv för hårt som loser. I NY hade jag varit Konstnär. Inte "arbetslös" eller "sjuk student".
Pojkvänsmaterialet som fick en avsugning har också hört av sig. Och det är väl egentligen det konstigaste av allt. Han hade varit förbi två festivaler där han trodde att jag skulle dyka upp. Och nu undrar han hur jag mår och hur kräftskivan var. Antingen är det en jävligt jobbig form av artighet eller så är han faktiskt intresserad. Efter att ha dubbeldejtat nån annan tjej och blivit dumpad, typ. Vi lever ju i Stockholm. Och jag hittade honom på nätet. Dubbel- och trippeldejtande är vardagsmat. Jag gör det. Alla gör det. Men vill man vara ett andrahandsval? Jag tror inte det.